Vind och minnen

Bonden sprider kourin på åkern, jag är tacksam för den västliga vinden som inte bär hit ”dofterna”. Mannen har just slängt ett bullbak i soppåsen, en av få gånger hans bak misslyckats. Minsann trivs bäst inomhus, även om värmen ute nu minskar något av vinden.

Jag sitter under parasollet. Kroppen gnyr lite, ännu minst en månads väntan på höftoperationen. Pilträdet har dött i torkan, det måste tas bort.

Vart har skrivandet tagit vägen? Måste jag vara olycklig för att få orden ur fingrarna? Varför låter jag mig så lätt distraheras av diverse göromål, varför vill jag inte skriva just nu? För det är väl bara just nu, det är väl inte för alltid? Rädslan finns där.

Den här sommaren har varit otroligt solig och varm, jag har inte badat en enda gång. Ett säkert ålderdomstecken. Sommaren känns som om den springer fort, fort och jag står eller sitter bredvid och tittar på. Jag deltar inte i den, annat än sporadiskt. Plockade fläderblommor och gjorde flädersaft, har plockat lite vinbär, både svarta och röda, bör plocka hallon.

Just nu bör jag dessutom ta ner parasollet, eftersom vinden ökar… Då har jag en påtaglig anledning att inte skriva, det går inte i solskenet. Keps på, så fungerar det hyfsat.

Nya batterier i hörapparaterna gör att jag hör vinden, det är ett ljud som påminner mig om att segla i skärgården. Jag kan nästan se mig hänga runt masten och byta genuan mot focken när det blåser för mycket, hålla tampar med tänderna medan fingrarna jobbar.

Tyvärr hör jag också klickandet från tangenterna när jag skriver, och det kan jag sitta och irritera mig på. Om jag väljer att göra det.

Där jag sitter ser jag gurkplantorna växa och blomma. Kanske hinner några gurkor fram innan det blir för mycket höst. Tomaterna mognar sakta mot köksväggen, och dillen och persiljan mår bra nu när de får vatten.

För mig själv (och ibland för andra) förklarar jag min passivitet med att jag sover så dåligt om nätterna. Jag har vant mig vid att ha ont i kroppen, men jag sover alltför ”stykkevis och delt” för att riktigt vila. Numera lyckas jag för det mesta sätta mig i bilen på ”rätt” sätt, dvs med rumpan först in, därefter benen. Och jag kan fortfarande få på mig skorna, även om det kräver viss eftertanke när jag ska ner och fixa skoremmen.

Har skaffat ett långt skohorn som länge stått på önskelistan. Strumppådragare lär ska behövas senare, liksom tjock sittdyna och lång griptång, och plagg med massor av fickor så att jag kan bära med mig nödiga attiraljer och inte behöva fara upp och ner för att hämta. Efter operationen alltså. Jag tror att den upptar mera av mitt omedvetna och medvetna än jag riktigt inser. Hur ska det t ex bli med svampplockning i år? Hinner kantarellerna upp innan jag ligger ner? Var det någon som sade något om vikten av att leva i nuet?

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i livet och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Vind och minnen

  1. Sova stykkevis känner jag igen. Jobbigt tillstånd i längden. På dagarna kan det komma surt vid de dummaste tillfällen.
    Du har rätt. I det omedvetna jobbas det med tankar av olika slag om operationen. Själv har jag nästan bara hört gott om den typ av operation. Dörrar som varit stängda i flera år öppnas på nytt. En fantastisk möjlighet som inte fanns förr. Jag hoppas att det ska gå bra för dig. Du kan kanske ta igen allt badande och mycket annat nästa år. En annan sak. Med tanke på värmen är det bara bra om ingreppet görs senare i höst. Läkningen går fortare, riskerna minskas de viktiga första dagarna efter operationen. Kram

    • beskrivarblogg skriver:

      Tack Bosse – för att du läser och bryr dig. Jag har också hört bara bra om höftoperationer, så teoretiskt och medvetet är jag inte ängslig, men kanske därunder… Bada får jag göra småningom, och annat också som nu inte låter sig göras. Ha en skön söndag i Skåne, här blåser det idag efter nattens formidabla åsk- och blixtväder, men bara 3 mm regn. Kram/Margareta

  2. A-Lott skriver:

    Har inte heller badat och inte trår jag efter det heller. Kantarellerna är små snustorra fnösken om de ens tittar upp ur mossan. Keps har jag inte, men har väl skaffat hårspray för att hålla håret ur ögonen. Skriver aldrig ute för då blir jag myggbiten.

    Vet du Margareta… jag tror vi klarar det ändå med allt det där som ligger och gnor och maler. Operera höften/rna blir höstens succé och sen kan du fara fram som förr, (om det är det som fattas; ).

    Skriva ner ord om varats vara i nuets nu, är du en fena på, så låt sorger och bekymmer fara och ge dig själv chansen att vara den fina människa som du ju är. Det är ett gott betyg och livet är inte märkvardigare än så.
    Lovar dig god sömn när du blir fri ditt onda. Skit med sånt som maler i kroppen.

    Goaste kramen till dig och säg till mannen din att baka, det är kul och nyttigt, men det finns de som inte gör annat 😉 Så sa en kiropraktor till mig när jag gnällde om min onda rygg och att jag inte kunde plocka lingon. Lingonburkarna står på hyllorna, prydligt i raka led, sa han.
    Hmmm… de va då de …

    • beskrivarblogg skriver:

      Du är en god vän – gör mig glad till sinnes! Det som mal det mal, och livet är som det är, och gör som det vill – stor kram på dig, vi får skriva emellanåt båda! Ha det skönt i värmen som är – och hälsa Lennart! Och Molly!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s