Underverk

Nyss flög en kungsörn högt över mitt huvud. Jag började genast fundera på var Minsann var – kom så ihåg att hon gick in för att ta igen sig när mannen min gjorde det. Vi har ätit en god mitt-på-dagen-middag bestående av sotare, dvs lätt saltade, grillade strömmingar, nykokt potatis och kryddsmör med egen gräslök och persilja. Efterrätten kommer till kvällen, vaniljglass med nyplockade hallon. Livet är gott.

Himlen är full av större och mindre moln, det är varmt och gott, lagom vind (dvs jag kan ha parasollet uppfällt). Jag är trött i kroppen, men ville inte lägga mig en stund. Är rädd att jag då inte kan somna till kvällen. Den gångna natten var mera fylld av snurrande i sängen än sömn, så vill jag inte ha det igen.

Bonden gödslar sin åker, där ska sås höstvete. Det luktar, idag är vinden inte gynnsam mot våra känsliga stadsnäsor. Efter några timmar har vi antingen vant oss eller lukten avtagit. På de gamla telefontrådarna till huset samlades nyss ett trettiotal svalor och tornseglare. De fick hela tiden vicka på sina fågelkroppar för att inte trilla av tråden. Igår gick en stor älgtjur tvärs över åker och vetefält in i skogen mittöver, stannade till lite vid bäcken och tog ett skutt, skred vidare. Hur många taggar den hade vet jag inte, har aldrig begripit mig på hur man räknar dem.

Ser i tidningarna att resande gör oss lyckliga, och att orgasmer håller hela hjärnan i trim, inte att likna vid soduku som bara använder delar av hjärnan. Jag är just nu lycklig nog att inte behöva välja mellan dessa två inslag i livet. Huruvida jag därmed är klokare (än vaddå?) kan nog diskuteras.

Jag ser med viss vånda fram mot en ny natt, börjar tro att det är en bra idé att införskaffa insomningstabletter som min syster rekommenderade mig. De skulle kanske innebära att både jag och mannen min, och Minsann, sover mera och lugnare.

På bordet bredvid mig ligger ett absolut perfekt litet underverk, ett använt och nerramlat fågelbo. Insidan är slät som av mjukaste torkade tunna lera, och utsidan är flätad av torkat gräs och tunna strån av alla de slag. Vem som bott där vet jag inte. Vackert är det.

 

Advertisements

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i glädje och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Underverk

  1. A-Lott skriver:

    Nära, nära skriver du, så jag är med dig där du sitter och skriver. Hmmm… en suverän konst. Bara så du vet 😉
    Kram

  2. Barbro Fällman Caglar skriver:

    ½ tablett räcker och gör dig inte beroende! Efter op slipper du dem. MAN MÅSTE FÅ SOVA annars orkar man inget. Go for it!
    Kram
    B/

  3. Skrivmoster skriver:

    Fin skildring av livet och dess olika sidor. Du är så närvarande i det du skriver så man fängslas verkligen som läsare. Jag lyckades äntligen få läsa … här är det ett lotteri att få kontakt med omvärlden … Imorgon lämnar vi norr och börjar vår resa ner till nya hemmet.

    Kram och ha en fin dag!

  4. Vackert skrivet också. Vaniljglass med nyplockade hallon. Mums.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s