Amerikanska insatser då och nu

Det lär ösregna i Åkersberga, ett par mil härifrån. Inte här. Tvätten hänger på tork, det blåser rejält. Jag läser Göran Schildts ”Önskeresan” om Daphnes färd över Atlanten via Danmark och England till Frankrike (och tror jag, småningom kanalerna där).

Vi har just ankrat i Le Havre, det är några år efter krigsslutet och hamnen är sönderbombad. 20 000 Le Havre-bor lär ha dött i amerikanernas bombning, att tyskarna redan lämnat staden ”visste man inte om”. Får mig att dra paralleller med vad som kanske snart händer i Syrien. Jag har svårt att tro att amerikanska insatser kan få diktatorn att sluta mörda sitt eget folk.

Här, nu, på landet i Sverige, är det omöjligt att omfatta det lidande som en syrier förorsakar andra landsmän, eller det onda människor överallt i världen gör varandra. Jag läser, ser bilder – och tar inte in helt och fullt. Det blir som en otäck film, overkligt. Jag är full av småttiga tankar på mig själv och mina bekymmer, som veterligt inte handlar om liv och död. Läser böcker om länge sedan, löser sudoku (rättstavat för en gångs skull), fikar. Motar ner katten som hela tiden vill sitta antingen på tangentbordet eller i mitt knä. Tittar på molnen.

Har ont i höften och varvar sittande med försiktigt gående. Efter ett tag kan jag gå hyfsat, men kan ju knappast vanka omkring här i huset hela tiden. Sätter mig och skriver lite, och måste så upp och smörja gångjärnen igen. Broccoli i massor lär hjälpa mot artros säger ny forskning…

 

 

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Liv och död och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Amerikanska insatser då och nu

  1. Viveka Roger skriver:

    Kul att du är igång igen. Jag läser dig så gärna och saknar dig när du är tyst. Lycka till med din höft. Kramar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s