Hemma igen!

Hemma. Höften är opererad, jag är vaken om nätterna, benet vill inte ligga som jag vill. Och då sover jag inte. Är inte lika trött om dagarna ändå, som jag var några dagar direkt efter operationen, jag sov och var vaken någon timme och sov igen, dygnet runt. Fick också morfintabletter som jag mådde illa av och slutade med. Andra tabletter googlade jag idag och insåg att de nog var väl starka de också, fick bara två stycken med mig hem och de har gått åt. Beroendeframkallande kunde jag läsa. Mera sådant behöver jag inte.

Det hela var en märkligt positiv upplevelse, trots smärta och förstoppning och en nära hundraårig rumsgranne som trodde att rummet var fullt av nattfjärilar och ville att personalen skulle jaga ut dem. Flera gånger samma natt. Maten var OK, det spelade ingen stor roll eftersom matlusten var obefintlig. Enda gången jag protesterade var när man ville servera mig ”risgrynskaka, med mos” enligt beställningen. Intressant kombination möjligen, vad jag hade sagt att jag ville ha var köttbullar med mos, inte kokt potatis. Några noteringar på fel ställe blev det ovan sagda. Jag fick mina köttbullar.

Norrtälje sjukhus är ett jämförelsevis litet sjukhus, många har rynkat på ögonbrynen när jag berättat att jag skulle opereras där. Idag är jag tacksam för att det blev så. Personligt bemötande av trevlig, vänlig och respektfulla sjukhusmänniskor – från operatören själv till den vackra kvinna som städade rummen. Och spännande möten med människor som hade ett eller annat bekymmer med ben och höfter.

Enligt läkaren och röntgenbilderna gick operationen bra, jag ska kolla stygnen (som är häftklammer bakom duschbart bandage) om någon vecka drygt, och träffa läkaren igen om ett par månader. Sjukgymnasten har skickat med träningsprogram hem, kryckkäppar, griptång, förhöjd toastol och strumppådragare (en fascinerande uppfinning) plus stolsdyna har hemförts. Jag har testat dynan i alla stolar huset förmår, och fastnade för en stor tung länstol som är sonens och som nu baxats ut i köket. Jag sover också i sonens stora hårda säng, min är alldeles för mjuk. Allt som allt mår jag bättre än jag trott, frånsett sömnsvårigheterna. I morgon har det gått en vecka.

ICA-kuriren lär ha artikeln om spelberoende i ”nästa nr” – vad nu det innebär. Orkar just nu inte riktigt bry mig. Har inte sett till någon utlovad tidning. Till helgen kommer ena syrran på besök, de får komma en och en. Mannen min servar mig hela tiden, lagar mat, syr förklä med stor ficka så att jag slipper kuta fram och tillbaka och hämta sådant jag glömt på fel ställe, diskar etc. Han är en pärla och står än så länge ut med mitt aningen varierande humör (kallas nog understatement). Klockan är snart 2, fullmånen gömmer sig i diset. I morgon är en ny dag. Igår dog Kristian Gidlund.

Advertisements

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Liv och död och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

18 kommentarer till Hemma igen!

  1. Skrivmoster skriver:

    Det är inte helt lätt att vara nyopererad och hitta tillbaka till sin sömn, sina vanor och annat. Det tar på humör och känns i hela vardagen. Man är ju så van vid att klara av det mesta … Snart lättar det nog och får du bara sova bra så blir allt till det bästa. Skönt att du är nöjd med bemötande och det utförda ingreppet. Fortsätt krya på dig kära vän! Varm kram

  2. A-Lott skriver:

    Fint att höra av dig och att det gått riktigt bra. Hälsa Ulf att han inte får hopitalisera dig nu 😉
    Kram till er ❤

  3. Barbro Fällman Caglar skriver:

    Efter 3 månader fick jag tillbaka min goda sömn och sover nu som en stock om nätterna.
    B.

  4. helen skriver:

    Skönt att det är gjort nu. Låt du mannen passa upp allt han orkar, både det och höften lär nog normalisera sej inom kort! Kram från facebookfastaren!

  5. Svenarne Janssson skriver:

    Hej Margareta! Glad att du är hemma & verkar fungera som vanligt, frånsett mödorna efter operation. Det är också gott att läsa vittnesbörd om god sjukhusvård, när tidningarna nästan varje dag trumpetar ut skräckbudskap om brister i vården men sällan eller aldrig berättar om vad som fungerar väl. Nu önskar jag dig god läkning och en vilsam höst. Själv slutjobbar jag med min diktsamling som jag hoppas ska ligga färdig före jul, och skriver dessemellan på fortsatta avsnitt i radioserien Vid dagens slut. Det första inspelade avsnittet sänds söndagen den 29/9, enligt uppgift … / Svenarne

    • beskrivarblogg skriver:

      Svenarne – kul att höra att du slutjobbar med din diktsamling – är den antagen till något förlag!? Ska lyssna på dina avsnitt i ”Vid dagens slut” – är glad för din skull! Hoppas allt är bra med dig och med Malte/stor kram Margareta

  6. Skönt att läsa att du är hemma igen och var nöjd med din vistelse, trots att du inte hjälpte till att jaga nattfjärilar. 🙂 Hoppas att inte hundraåringen rymde själv genom fönstret. Jag är glad att du får god hjälp på hemmaplan. Sådant är guld värt och jag tycker det är helt okej om man gnäller och inte humöret är på topp. Om närmaste omgivningen tycker om en spelar det inte så stor roll.
    Sorgligt att Kristian dog. Snart kommer hans andra bok ut. Kram

  7. lena skriver:

    Jag ar sa glad att allt gatt bra,skont att du har hjalp.Ulf ar verkligen pahittig,stor ficka, vilken bra idee,sparar en massa steg.Krya pa dig snart.Kramar Lena.

  8. Speltjej skriver:

    Har läst artikeln i Ica-kuriren och hittat hit via den. Väldigt bra artikel och starkt att gå ut och prata om det!

  9. Karin skriver:

    Skönt att operationen gick bra, men nu undrar jag förstås hur du mår nu, efter lite hemmaanpassning!

    • beskrivarblogg skriver:

      Mår så där, sover dåligt och har ont fortfarande, men rör mig bättre och bättre för varje dag. Borde alltså inte klaga, men det gör jag, surt. Trist att inte kunna ligga som jag vill i sängen, trist att inte kunna slippa smärtstillande tabletter när jag ändå inte tycker att de just hjälper… Jag är en grinig person just nu, men kravlar på. Kram på dig och tack för omtanken!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s