Egocentrerad

Fy skjortan vad egocentrerad man/jag blir när jag inte mår alldeles bra. Det är så synd om mig, det är bara jag själv som ryms i min värld. Jag skummar nyheterna via dåligt internet, tappar tålamodet igen, och ger upp. Jag läser inte vännernas blogginlägg, skriver just inga själv heller. Försöker komma in på Facebook och undrar genast varför (om jag mot förmodan lyckas). Är inget roligt sällskap till mannen min, som dock hänger med än så länge.

Hela tiden gnyr kroppen, muskler och leder. Rumpan ska vi inte tala om. Den vill varken sittas på eller liggas med, träningsmomentet där skinkan ska spännas och benet föras rakt bakåt har min hjärna inte lyckats tala om för sagda muskler ännu. Benet åker bakåt, det gör ont, men någon skinka spänns inte. Än, hoppas jag.

Igår fick vi i alla fall in utemöbler och parasoll. Och mannen min började städa i verkstaden, han kom upp och försökte hävda att det nog är jag som samlat alla ”bra-att-ha-pinaler” därnere. Det var lätt att med fullkomligt rent samvete neka. Huset skulle också behöva städas ordentligt, men det får vänta till nästa besök här, när nu det kan bli.

Vi nöjer oss med att dammsuga vintertrötta flugor så länge, varifrån alla kommer har vi inte lyckats räkna ut. Varje morgon är de där, på övervåningen mest, och surrar lite halvmatt. Och häromnatten fick vi strömavbrott, förmodligen av en mus som åstadkom kortslutning i proppskåpet. Dags att prata med grannens svåger elektrikern igen, han som vet hur man skruvar loss alltihop utan att dö på kuppen. Just att tömma proppskåp på mer eller mindre kremerade möss lär vara en vanlig höstsyssla för elektriker på landsbygden. Strömmen kom tillbaka utan större insatser den här gången, men vi vet ju inte om det ligger en mus därinne.

Duvor i stora flockar äter ”frön” på den nyligen sådda åkern utanför fönstren, höstvete tror jag. Och älgen valde att ta sig över vägen precis när mannen min kom med bilen, som tur var i lämplig låg fart. Minsann och räven jagar på varsin sida om bäcken, hästarna går i hagen längre bort och bävern lär bo i dammen däruppe. Varg och lo pratar man om, på sistone har ingen sett någondera. Älgjakt nästa vecka, men då åker vi härifrån.

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Egocentrerad

  1. Svenarne Janssson skriver:

    Akut smärta – bortom vanlig huvud- & tandvärk och motsvarande – är förödande. Den som du inte kan dämpa kemiskt och ens för en minut bortse ifrån. Den pulserande och brinnande akuta, bortom tabletter och injektioner. Den som lever sitt liv i dig och ger fullständigt fan i din bekvämlighet, din sömn, dina vanor och relationer. Den som förkortar, reducerar, förminskar och förstör. Den som förkortar ditt liv och gör dig till en bitter vrångbild av dig själv i en värld av plåga och vrede utan glädje över något och någon, och där inga goda tankar får plats överhuvud taget.

    Den har jag sett, och levt med.

    Det är en väg med många hållplatser. Jag hoppas att du får stanna vid den första …

    Kram / Sa

    • beskrivarblogg skriver:

      Tack – tror att jag nog stannar vid den första hållplatsen, de övriga låter outhärdliga. Men dina ord beskriver bra det jag inte kan uttrycka – och dit vill jag inte! Jag heller. Tack för att du är med mig!Margareta

  2. Barbro Fällman Caglar skriver:

    Sover du systra mi? Man (=alla) blir bra mycket gladare av sömn, men det vet du ju. Och se till att ta alla de föreskrivna smärtstillarna! Det är ingen vits med att ha ont. Men det vet du ju också.
    Kram till er båda!
    Syster B/

    • beskrivarblogg skriver:

      Hej du – nu är jag vaken igen, klockan är över 8 och Minsann är ute sedan kl 6 (jag somnade om). Tack igen för allt du hade med dig när du var här – det var dessutom kul! Kram på dig och god morgon/Margareta

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s