Kurragömma i Karlstad

Min skrivlust har gått vilse, och jag hittar den inte. Den leker kurragömma med mig, och jag står där vid trädet och räknar och räknar, fuskar de sista siffrorna fram till hundra, ser mig omkring. Hittar inget. Leker någon kurragömma idag? Mer än jag och min skrivlust? Leker barn alls?

Vet inte, plötsligt är mina barn vuxna män som (nog) inte längre leker. Jag är långt ifrån alla barn. Den där tiden som skulle fyllts med skrivna ord används i stället till läsning, just nu gårdagens DN och Maciej Zarembas artikel om universitetet i Karlstad. Där lever man tydligen upp till regeringens maning att agera affärsmässigt genom att ge en doktorshatt till den som (möjligen) betalar bra. I det här fallet en norsk Fremskrittspartist… Han lär ha luva på sig inomhus för att framstå som folklig, och promoveras alltså idag till hedersdoktor. Flera av övriga uppsatta personer som skulle varit självskrivna vid promoveringen har avstått från att komma.

Hans köpcentra har skapat arbetstillfällen i kommunen. Han lär ha hållit en föreläsning under sju år, och deltagit i ett seminarium på temat ”vad som händer i butiken”. Rektor Åsa Bergenheim är den som fattat beslutet om doktorsmössan till norrmannen. Inte fakulteten som annars är brukligt. Dekanerna ”vet ingenting”. En sorts kurragömma på akademisk nivå.

Än så länge är Karlstad det enda universitet i landet (och kanske i världen) där rektor fattar beslut om hedersdoktorat. Regeringen har lagt fram ett förslag att högskolor ska förvandlas till stiftelser, kanske aktiebolag. Remisstiden går ut 15 november. Snart har vi kanske flera universitet som det i Karlstad. Då kan man som nu fortsätta hävda att man som universitet står för öppenhet och mångfald, samtidigt som man hyllar en person som verkar för motsatsen.

Vad jag är glad att jag aldrig kommer att promoveras vare sig här eller där – och att jag inte finns i den sk akademiska världen som tycks mig full av underligheter.

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i debatt och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s