Kålpudding och brev från en kvarn

Tänkte just börja som vanligt och tala om vad klockan är. Och hur intressant är det, när den som läser har sin egen klocka och tid? Rastlös var jag igår och rastlös är jag idag. Möjligen en konsekvens av klockframskrivning, eller hur det nu var. Troligare dock är mörker och snart november. Och att jag är ensam i huset, så när som på Minsann och eventuella fyrfota inneboende i väggarna.

Jag läser, just nu Alphonse Daudets ”Brev från min kvarn” från 1869 (originalet). För många år sedan borde jag ha läst boken på franska, i gymnasiet, men ”Lettres de mon moulin” förblev oläst – och ändå har den hängt med mig i något hjärnskrymsle genom alla år. Nu läser jag den på svenska, Bra Böckers utgåva från 1982, och roas faktiskt av berättelserna. T ex den om Herr Seguins get, skriven till herr Pierre Gringoire, lyrisk poet i Paris.

Jag har tvättat ett sofföverkast idag och kamouflerat den fläckiga soffklädseln med ett annat, vitt överkast, en snygg poncho och diverse kuddar. Och jag har tagit in mera ved, ifall ovädret kommer fort. Tidningarna är fulla av hotfulla liknelser med Gudrun för några år sedan, och listor på var och i vilken omfattning höststormen kommer att drabba Sverige. Vad tjänar det till? OK, någon kanske undviker att ge sig ut på vägarna mitt i stormen, andra kanske plockar in sådant som annars fått ligga kvar ute ett tag till – men i övrigt är det väl inte mycket vi kan göra. Vädret rår sig självt.

Går in på Facebook mellan varven, och låter mig irriteras av tjafsiga kommentarer och konstiga ordväxlingar i några grupper. Dumt, jag kan ju låta bli att läsa.

Middag idag blev kålpudding från frysen, jättegott. Hemgjord vacker rönnbärsgelé till, och krossade tomater och svamp och ost i kålpuddingen. Tyvärr kommer jag inte ihåg var jag hittade just det receptet. Men, eftersom jag häromdagen ordnade receptpärmen, så är det möjligt att det finns där. Nu vet jag i alla fall att jag inte har några lösa recepturklipp liggande.

En liten hylla för böcker har också kommit upp i köket. Just nu sitter jag och tittar på en svart bok av Briege Duffaud, som jag tror handlar om konflikterna i Nordirland och heter ”A wreath upon the Dead”. Har inte läst den. Ingen upplyftande syn. Tror jag ska flytta den boken till någon av banankartongerna med engelska böcker. Den lilla tavlan till höger på bilden har min vän Philippe Auriol i Paris målat på akryl, och den stora tavlan är Arne Lindberg, 1986. Den senare tyvärr okänd för mig.2013-10-27 18.15.50

 

 

 

 

 

 

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i livet och märktes , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

14 kommentarer till Kålpudding och brev från en kvarn

  1. Skrivmoster skriver:

    Rastlös eller inte … du verkar ha haft en bra dag ändå och ätit gott. Jag fick stå vid spisen som mest. Men det tycker jag ju om! Regnet är här och sen får vi se.
    Ha en skön kväll! Varm kram

    Gilla

    • beskrivarblogg skriver:

      Hoppas du har en skön kväll du med – här regnar det inte, ännu. Det är gott att läsa om dina dagar med barnbarnen – också när de inte vill äta eller är förkylda! Kram på dig/Margareta

      Gilla

  2. Karin skriver:

    Lettres de mon moulin! Alltså, jag läste den faktiskt i gymnasiet och sedan fortsatte jag till och med med franska på universitetet. Men vad sjutton hette han, vår excentriske fransklärare? Minns du?

    Gilla

    • beskrivarblogg skriver:

      Nej, mitt minne är lika dåligt som ditt – Österman var väl engelska? Persson var tyska – men franska? En förklaring till varför jag aldrig kom mig för med att läsa boken på franska är kanske att läraren var så excentrisk (minns inte det heller) att hen är helt bortglömd…

      Gilla

  3. Viveka skriver:

    Så vackert du har ordnat den lilla hyllan och de fina tavlorna. Det där gillar jag!

    Gilla

  4. Barbro Fällman Caglar skriver:

    Den excentriske franskläraren i Avesta var åtminstone för mig ”Earnie”, alltså Ernst Österman. Helt underbar! Hade honom både i franska och engelska.

    Gilla

  5. bert skriver:

    Lettres de mon Moulin, very nice to see a Swede reading that! By the way I am a big fan of Mankell. Much better than the Dan Brown book on the bookshelf on the picture!
    On the other hand, the Duffaud book you mention is a Mycket piece of fiction, based on the
    troubles in Ireland, but the brooding (a la Mankell), the humour and the presence of the characters is a very good read!
    Hej!

    Gilla

  6. briege duffaud skriver:

    Hello! Nice to know that I exist in Sweden …. But don’t be scared of my novel: I didn’t choose the black cover — that was my publisher. It would be lovely if you read it —- perhaps while you are eating one of those delicious-sounding cabbage puddings 🙂

    Gilla

    • beskrivarblogg skriver:

      I do not know what book you are talking about – but congratulations anyhow. Cabbage pudding is a dish that is oldfashioned, and nice a cold autumn day… Now it is summer! Have a nice weekend/Margareta

      Gilla

      • beskrivarblogg skriver:

        I re-read my blog, and found out that you wrote about the ”black book” – I will certainly read it now, thanks for commenting and forgive my not remembering!

        Gilla

  7. briege duffaud skriver:

    Enjoy the ‘black book’ !

    Gilla

Lämna ett svar till beskrivarblogg Avbryt svar