Slåss med mig själv och min irritation som tar sig konstiga uttryck ibland. Som nyss när mannen min och jag inte förstått hur kniporna skulle lagas till. Jag trodde att han skulle göra dem i gryta och ”hjälpte till” med att göra i ordning lök, vitlök och morötter. Han hade räknat med att bryna dem och sätta in dem i ugnen – lite grann, och då behövdes ju inga morötter etc som inte skulle bli färdigt lika snabbt som knipbrösten. Jag lägger grönsakerna i plastburk och är SUR. Han går och vilar en stund. Sås har jag fått äran att göra, vet inte hur när jag inte får någon buljong. Får väl ta lite av laxbuljongen från igår, knipan äter väl fisk så det kanske fungerar? Struntsamma. Nu vilar knipbrösten inlindade i bacon i kylen, mannen min får laga till dem som han vill.

Det är inte kul att bli så där dumfrustrerad att jag inte vet hur jag ska ta mig ur det. Ett sätt att hantera situationen är att skriva om den. Mannen min har sitt sätt, han går undan. Det gör mig ännu mera irriterad, för det mesta. Idag försöker jag hålla tillbaka lite, det blir ju bara så grinigt. Han vill glädja mig med egenjagade knipor, och jag förstör stämningen med mitt humör.

Det reder sig förhoppningsvis. Än är det bara mörk eftermiddag, kvart över 5. Ingen middag i det här huset före 7.

När jag har hörapparaterna i, som nu, hör jag hela tiden datorns fläkt som drar igång väldigt ofta. Det är också irriterande. Fullmåne lär det vara ikväll, kanske är det den jag ska skylla på?