Sand både här och där

Dumpern tömmer lass efter lass av fin sand i åkanten. När vi ska diska efter frukosten har vi inget vatten. Nu gräver man bort tonvis med den fina sanden för att frilägga vattenkopplingen därunder… Stora projekt omfattar också detaljer som ibland går fel. Kaffet får vänta, blomvattnet duger inte.

Minsann stannar inne när det vimlar av gubbar och stora gula maskiner utanför huset. Nedanför vedboden står en skopa och föser ut sand till någon slags platå, antagligen för jobbet med ny bro småningom. Vedboden står kvar, om än med sand mellan tårna/vedträna längst ner.

I natt har jag sovit, från ungefär kl 11 till nära 7. Och jag somnade om en timme till därefter. Skönt. Några insomningspiller tar jag inte, gillade inte dem. Handlar inte om att vara duktig (till min kära syster).

Har tagit in ved och passat på att prata med en av killarna som ska bygga den nya bron. Rör ska läggas under nuvarande vägen och in förbi vedboden, därav sandplatån. Maskiner måste kunna köra ner. Vattnet försvann därför att kopplingen gick sönder av all sand som hamnade ovanpå. Nu jobbar rörmokarna och får säkert till det igen om en stund. Hur de ska lösa problemet med all sand som togs bort och som väl ändå ska ligga där igen behöver jag inte veta.

Alltid händer något när man bor på en byggplats. Borta vid stallet står nu ett nyuppslaget ramverk som kanske ska bli en maskinhall. Det tog en kvart att få upp, väggar saknas ännu. Saknas inte längre, nu täcks hela det nya ”huset” av vita presenningar, en man klättrar omkring och halar och drar. Och tvärs över vägen rivs den gamla sågen/kvarnen.

Alla kor tycks vara borta från gården. Fåret går i några av de öppna kobåsen (som nu stängslats in) tillsammans med ett yngre manligt mufflon. Det senare är avundsjukt, kommer man dit och pratar och ägnar sig det minsta åt fåret – nu med yvig vacker fäll – stångar han henne. Eller föser bort henne med hornen. Manlig härskarteknik. Där också.

2013-11-17 13.55.00

 

 

 

 

 

 

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s