Nutida ättestupa

Jag läser i DN om rumänske Marius som fått bostad och jobb på Häringe slott, efter att ha varit hemlös och tiggare i Stockholm. Hans nya liv är därmed inte lätt. Jag gläds åt alla som försöker bistå honom i hans liv, alla som har tålamod, alla som faktiskt förstår hur det kan vara för honom, åtminstone lite grann.

Samtidigt läser jag på Facebook om hur vi tar hand om ”våra äldre” i Sverige. Vi låter dem svälta och törsta ihjäl när någon läkare tycker att det är dags för dem att dö. En grym nutida ättestupa. Läs själva:

”Samtidigt som katastrofen i Fillipinerna skördar offer som svälter och inte har mat så har vi en liknande situation I Sverige. Där gamla inte får mat eller vätska. Skillnaden är att jag enkelt kan smsa iväg pengar till Fillipinerna. Men att hjälpa en gammal kvinna att få mat coh vatten i Sverige är nästintill omöjligt. Hur många är dom som torkas och svälts till döds i Sverige?
Detta är en vän till mig som skrev denna status härpå Fb. Jag har fått lov att sprida den vidare. Känner du någon journalist somkan vara intresserad av denna story så inboxa gärna. Detta är så vidrigt och jag kan inte bara sitta och titta på. Nästa gång är det vår tur./Iván

Marie Erikssons Fb uppdatering inatt:

Under två veckor har jag bearbetats genom samtal då man velat att mamma ska dö. Jag har fått tjata böna och be för att öka mammas näringsintag. Under dessa två veckor har mamma i princip bara sovit. Dygnet runt.

Igår så gav jag därför upp och sa att man skulle dra sonden. Dvs man slutar ge mat och vatten. Man svälter och torkar ut personen tills dom dör. Denna passiva form av mord är tillåten och vedertagen praxis vården. Det vet jag nu. Man tillämpar den på sjukhus och på äldreboenden. Man svälter och torkar ihjäl människor tills kroppen ger upp dör. Det är en seg och plågsam död. Tänk att inte få äta och dricka! Man blir galen! Läkaren som jag tampats med under 2 veckors tid för att få näringsdosen ökad blev naturligtvis eld och lågor, euforisk för att jag tillslut tagit detta beslut. Varför? och hur kan man reagera så smaklöst och känslokallt? Jag finner ingen som helst glädje i ett sådant beslut.

Efter beslutet bad jag sedan sjukhusprästen att ge mamma sista smörjelsen/ nattvarden och ringde sedan runt till mammas vänner för att berätta det tråkiga beskedet. Men när jag sedan ville framföra deras hälsningar till (min ständigt sovande) mor så började hon plötsligt att storgråta (?!) när hon hör deras namn!! Hon gråter sedan hela kvällen! Min gamla dagmamma som varit mammas vän i över 46 år, skyndar upp till sjukhuset och ser denna känsloyttring! Märk väl att min mamma inte visat äkta känslor sedan hon hamnade på boende, för fyra, fem år sedan?! Antagligen för att hon drogats ner.

För vårdens ABC är: Droga ner, sänglägg. Svält och torka ut! Så fungerar det. En modern form av ättestupa alltså. Jag är såklart chockad. Jag pratar med läkaren när vi ses och säger att jag vill att sonden ska sättas tillbaka, eftersom mamma, som inte gråtit sedan tiden innan hon flyttade in på äldreboende 4-5 år sedan och som dessutom legat och sovit i 2 veckors tid plötsligt börjar att storgråta, men han vägrar i sten. Tar inte det jag säger på allvar. Tilläggas bör att jag inte träffat en enda människa hittills inom vården som velat att mamma ska leva! Fatta! Inte en enda! Samtliga vill se henne död? Varför? Jag är såklart helt förtvivlad. Känner mig överkörd. Sviken. Trött. Besviken. Har tappat tilliten till vården totalt. Dels på grund av klantiga ortopeder med min egen fot och dels nu gällande mamma.

De enda tre som vill att mamma ska leva, är hon själv, jag och Moa. Det känns helt absurt. Om jag inte river ner hela sjukhuset i morgon så kommer min mamma att vara död inom fyra-fem dagar. Vanmakt. Överkörd. Ensam i min kamp- i mitt krig mot vården! Dessutom ska jag behöva slåss när jag själv behöver stöd inför att behöva se mamma i detta skick, dessutom behöver slåss när jag själv behöver tröst och styrka för att i min tur kunna ge mamma tröst och stöd. Var tvungen att sova hemma ikväll eftersom jag vakat hos henne hela natten till idag. Är helt slut mentalt. Utmattad. Har migrän. Ska jag orka en ny rond i morgon? Orka tjyvmata henne i vanlig ordning med vitaminer näringsdryck juicer batten salt socket och fett i hemlighet och lönndom i mitt ensamma krig mot vården med risk för att påkommen och polisanmäld. Eller ska jag ge upp på mamma och låta henne dö? Detta är en mardröm! Hoppas man får dö knall och fall och aldrig hamna på vårdinrättningar. För då är det kört.

Hade mamma inte reagerat med att storgråta igår så hade det känts mer humant att låta henne dö. Men hon är inte redo. För då hade hon inte gett sig tillkänna att hon fortfarande kan höra, känna och förstå. Hur ska jag rädda min mamma från döden nu?! Hon är ju lagd för att dö. Med beslut från flera läkare och överläkare. Tredje gången gillt är hon lagd för att dö. Det är etiskt vidrigt. Osmakligt. Ofattbart. Men sant.

Fotot är taget från nätet och det är inte hennes mamma. Maries mamma, Berit Andersson, 75 år kan kissa och bajsa. Hon har inte ont, kan andas , kan svälja. Vad är det som gör att läkare bestämmer att hon ska svältas och torkas långsamt tills hon dör? På Norrlands Universitetssjukhus i Sverige, 2013″

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Nutida ättestupa

  1. Ledsen skriver:

    Just detta händer min goda väninna i detta nu. Hon är hungrig och törstig men man har på boendet bestämt att nu ska hon dö. Hon kom in efter en opererad höft för fyra veckor sedan, blev en dag illamående och hade svårt att svälja (hon tål morfin dåligt men läkaren vägrar ändra till något annat) – då passade de på att säga till anhöriga att på grund av sväljproblematiken ska hon nu inte mer ges näring eller vatten, bara sederas till sömns. Men fuktar jag hennes mun med en svamp så hugger hon i sig svampen och suger. Hon äter vindruvor i småbitar. Man måste tjuvmata, annars blir personalen arg. Min vän är över hundra år gammal, då måste hon i deras ögon dö. Fruktansvärt och frustrerande. Jag vill kidnappa henne.

  2. jpngroup skriver:

    har varit med om samma sak, en skam för Sverige och egentligen ett brott

    • beskrivarblogg skriver:

      Ja, detta tycks vara regel, inte undantag – och det är hemskt för alla inblandade, möjligen också för vårdpersonalen som fattar besluten… Tack för att du läste och kommenterade.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s