Längre fram på dagen

Uttråkad. Nu måste jag gå ut och jobba lite med veden, annars kryper jag ur skinnet. Minsann ligger kvar på sin kudde. Fåglarna äter och äter, utanför fönstret. Och gubbarna (eller rättare sagt, grävskopan) gräver och gräver. Just för ögonblicket är det nog lunchrast, eftersom allt står stilla en stund. Några backar ved blev det innan jag gick in.

Nu används grävskopan som ”wrecking ball” och raserar resterna av sågen/kvarnen. Lite ledsamt, även om rasrisken varit stor hela tiden jag bott här. Det är en gammal byggnad som inte underhållits genom åren, nu är den snart borta. Det hus jag bor i kallas ”Mjölnarns”, det är snart det enda som minner om det som var här en gång.

Nu kokar jag kycklingsoppa, med lök, vitlök, morötter, lagerblad, god buljong och en kycklingfilé, lite tomatpuré. Kanske en skvätt vin mot slutet, som dröjer ett tag ännu. Soppans slut.

För ögonblicket inspekteras reningsverk och avloppstankar borta vid stallet. Det börjar mörkna. En man gräver för hand där de stora åvattenrören ska ner. Och ett antal gubbar lassar rivningsvirke i en skopa som kör skytteltrafik till container. Takstolarna till den nya garagebyggnaden är uppe. Själv tog jag mig genom lera och förbi stora gula maskiner bort till brevlådan och hämtade bokpåsar från posten. Plus en kvalitetsenkät om Tiohundra och vad jag tyckte om min vård och rehabilitering där (på sjukhuset i Norrtälje). Brevet höll på att åka direkt i soppåsen, avsändare var ”Institutet för kvalitetsindikatorer” i Göteborg, och det tyckte jag inte lät som något jag behövde öppna. Gjorde det ändå, fyllde i och lägger på lådan i morgon.

Minsann vägrar fortfarande att gå ut. Det brukar innebära att hon går ut när det blir mörkt och kväll, och inte jobbas här utanför. Därmed får jag hålla mig vaken lite längre än jag egentligen vill, men när hon väl gått ut kommer hon inte in i brådrasket…

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s