Lugnare och inte så lugnt

Jag är trött. Kontakterna med soc har hittills fungerat, en liten förändring jämfört med förra veckan. Ingenting har förändrats i den sk ”sakfrågan” (som alls inte är en sakfråga, utan en mycket mänsklig sak), men kanske är något lite på väg åt ett rättare håll… Jag fortsätter försöka komma ihåg att andas, och meditera så smått emellan varven, vara i ögonblicket som är nu, hela tiden. Lyckas inte alltid.

Jag skrev tidigare att det var lugnt på gården under helgen. Det var det inte. Det visar sig idag att det var inbrottsförsök, larm som gick och folk som skrämde presumtiva tjuvar på flykten. Polis kom också småningom. Nu är hela arbetsplatsen kraftigt upplyst, i helgen var det tydligen en sida som saknade belysning och där gick det att komma in på området. Vägbommen hindrade inte fyrhjulingarna. Vi sov igenom hela rabaldret.

I morgon åker mannen min in till stan igen, han har diverse saker att ordna med som jag slipper delta i. Han kommer hit igen i mitten av nästa vecka, så idag var vi in och handlade, fyllde på viktigheter som vin, fågelfrö, kattmat, ljus och mjölk. Biblioteket fick också ett besök, så nu har jag Wolf Hall med flera böcker att läsa. Boken om Cromwell av Hilary Mantel fick Man Booker Prize 2009 och är på 650 sidor. En (kanske båda?) av syrrorna har läst den och hävdar att den är bra. Parallellt kan jag läsa vidare i Jon Kabat-Zinn´s ”Vart du än går är du där”. Det blir nog en bra balans.

Jag har pluggat i värmekabeln vid vatteninloppet i källaren om det blir kallt till natten.  Och tagit in massor med ved. Nu ska jag leta efter adventsstjärnan som jag kanske slängde i vintras, har ett minne av att den var taffligt hoptejpad och ganska slutkörd. I övrigt har jag tänt ljusen på köksbordet, Minsann har hittills lyckats undvika att slänga svansen i lågorna. Ena syrran har skickat kort från London, en fin bild på Doris Lessing som hon påminner mig om att jag introducerade för henne en gång för länge sedan – det hade jag glömt. Båda har vi läst alla hennes böcker, det har jag inte glömt.

Behöver jag läsvägen förlora mig i en annan värld kan jag alltid läsa Ursula K LeGuin´s The Eye of the Heron, den ligger också på köksbordet bland katt, ljus och tidningar. Och skrivverktyg som dator, hörlurar, och sladdar till förbannelse, samlade hyfsat i en korg under bordet.2013-11-25 17.49.49

 

 

 

 

Advertisements

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s