Långsamhetens lov…

Nu är min dator mycket långsam. Häromdagen köpte jag en GB till, min uppkopplingsmängd var slut. Är den slut igen – nu blir det inget nytt köp, i morgon är en ny månad. Ska jag koppla bort internet när jag lyssnar på Spotify? Är det därför? Jag begriper inte det här. Heller.

Spisen brinner igen. Lakanen verkar blötare än de var  igår när jag hängde ut dem. Minsann sover gott på sin kudde, efter att ha varit ut en vända. Jag är o-lustig. Mår inte illa, är inte orolig för ögonblicket, men heller inte i form. Läser Wolf Hall. Fortfarande seg. Sol, kallt.

Nu har jag fått meddelande från Telia att internetmängden är slut igen. Allt går i snigelfart, om ens det.

Jag tog en kort promenad medan solen fortfarande var synlig (vet inte om det ska kallas uppe eller framme). Nu får jag klättra runt stängsel nere vid sjön för att komma fram, den gamla lilla gångbron över ån är borta och ska ersättas. På ån ligger isen tunn. Även sjön hade en synlig ishinna. Vet inte vart änderna tagit vägen, de är inte vid matstället i ån. Längre bort i sjön kanske.

Det är tyst. Just nu ingen musik i öronen heller. Minsann lapar vatten, men det är mina öron för klena för att höra, och hörapparater använder jag inte när jag är ensam. Tänder ljus på bordet och i fönstren, i brist på adventsstjärna. Har en aggressiv brandvarnare i kökstaket, och brandsläckare i hallen, plus en liten en under diskbänken. Ifall att, apropå en artikel i dagens tidning om att ”hushållen är dåliga på att skydda sig mot brand”. Så är det kanske, men inte här, peppar, peppar.

Av gårdagens må bättre-lista har jag prickat av en del idag: utevistelse och meditation, båda tämligen korta, men dock. Har inte heller spelat annat än musik. Inser att jag just inte skrattat, men väl känt mig glad ett par gånger. Sparat pengar har jag kanske, eftersom jag inte gjort av med några (har inga) – min ”cash flow” som en bekant kallade det har dock inte ökat eller stabiliserats. Och skriver gör jag nu. Det blir ingen Dry Martini (tomt i skåpet), dock ett glas vin till kvällen. Min oro har jag förvisat. När jag läser det jag just skrivit blir jag nöjd med mig själv.

På bilden syns allt som återstår av den gamla kvarnen/sågen vid ån bredvid ”mitt” hus. Ett betongfundament för maskin av obekant slag, och en massa spillror. Själva ån rinner genom rör under vägen förbi vedboden och ner i den tidigare ån igen, en bra bit nedanför tidigare vattenfall. Det gamla fallet var vackrare än det nuvarande som vilar på en bädd av presenningar och sten.2013-11-30 13.01.132013-11-30 13.01.08DSC01374

 

 

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s