Thomas Bernhard och Liz Coley

Började läsa Thomas Bernhards ”Utplåning” igår kväll. Läste och läste med stigande förtjusning, koncentrerad fascination, långa, långa meningar och många ord, men en absolut närvaro i dem alla. Har inte kommit så långt, och när jag bläddrar lite i boken inser jag att den inte heller är indelad i några kapitel, bara tätt med ord på varje sida. Det har tidigare avskräckt mig, men inte nu. I kväll igen får han bli min sängkamrat, det känns inte som om han riktigt passar in i dagens fnuttigheter och irritationsmöjligheter.

Arvo Pärt i öronen, offline. En av Svenarnes spellistor som jag är tacksam över.

På uppdrag av Fru Booked har jag också läst en bok av Liz Coley, en för mig helt obekant författare, översatt av Carina Jansson och utgiven av B Wahlströms nyligen.

Boken heter ”berövad” och omslaget visar en hopkrupen flicka med långt hår hängande över ansiktet och händerna skyddande över huvudet. Mörker, trädstammar, en dörr, ett handtag och flickans lysande knän. En otäck omslagsbild. En bild som passar väl till innehållet.

Boken handlar om en trettonårig flicka som försvinner, och kommer tillbaka hem igen efter tre år. Baksidestexten talar om ”En skrämmande och fascinerande psykologisk thriller om följderna av övergrepp. Men också om att våga acceptera den man är, eller snarare – delarna av vilka man består.”

Den sista meningen är för mig nyckeln till boken och en nyckel för var och en av oss. Att acceptera alla de delar som är ”jag”, oavsett vad jag upplevt. Oavsett hur ont det har gjort, och hur ont det fortfarande gör. Acceptera för att leva.

Jag läste sträckläste boken. Den är välskriven, trovärdig, Angie tecknas på ett sätt som får mig att läsa vidare hela tiden. Hon gjorde vad hon kunde för att överleva i en fasansfull situation. Hon lyckades. Hon och författaren har min respekt, liksom alla barn och ungdomar som utsätts för övergrepp från vuxna.

2013-12-02 11.22.25

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Thomas Bernhard och Liz Coley

  1. Tack för boktips. Jag har redan skrivit upp sista titeln på min lista. Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s