No hot water bottle

Just nu har hon en strålkastare utanför huset, och den lyser rakt in i köket. En stark lampa. Hon förstår ju att gubbarna behöver ha lyse när de jobbar för att riva resterna av den gamla å-bron, men måste lampan riktas så här. Hon vänder ryggen till och hoppas att den släcks om någon timme när arbetsdagen är slut därute.

En trevande romanstart skrev författarkollegan om nyss. Men hon vet i alla fall att hon skriver ännu en roman, hon vet att hon kommer att skriva mer och ha ett första utkast klart i februari. Hon vet vad hon skriver om, även om inte alla detaljer är på plats ännu, ett pussel kallar hon det.

Den här presumtiva författaren försöker också lägga ett pussel, skriva något läsvärt – men hon tycks ha tappat bort många pusselbitar. Det hon skriver blir lösryckta små stycken, ungefär som ett tvåtusenbitars pussel där det bara går att få ihop ett litet hörn. Eller fyra-fem bitar av en knallblå sommarhimmel. För att ha något att göra ändrade hon ”header” på sin blogg, från sommarhav till en mera passande höstmörk vy, med några blad i förgrunden och trädgrenar mot en mörk himmel.

Idag har hon använt kroppen till att baxa in klyv och kap i källaren, och täcka gräsklipparen med en presenning som förhoppningsvis inte blåser bort i det oväder som lär ska komma, i morgon eller så. Ett rejält vedförråd inomhus har hon också. Och ljus, vatten upphällt i tillbringare och vattenkokare, om strömmen går igen. Orken räckte till en kort promenad också.

Har du någon ”hot water bottle”, undrade syrran, apropå att det är kallt i huset – nej, men en varm liten katt som ligger i sängen om natten. Minsann har en tendens att lägga sig på tvären och ta väl stor plats, men makar snällt på sig om hon bara får en hand som puttar försiktigt på henne. Under mosters vaddtäcke, med en fleecefilt ovanpå och Minsann bredvid sig, fryser hon inte om nätterna.

Om hon skulle skriva en roman, var skulle hon börja? Hur skulle hon göra för att skapa en påhittad människa, hur skulle hon ta sig ur sig och sitt? Att skapa någon som inte till största delen är hon själv, hur går det till? Det finns hur mycket tips som helst på nätet om hur man beter sig – men det är svårt att omsätta de kunskaperna i den egna skrivarverkligheten. Ställa frågor – jo, visst, men så värst intressant blir det inte, hon har provat. Skriva synopsis, kan vara hjälpsamt, men … Mera ”tekniska” skrivhjälpar och metoder blir hon bara trött av. Kanske handlar all omöjligheten om att hon inte är uthållig nog, inte disciplinerad nog, ger upp för lätt. Fast hon kallar det för fantasilöshet, noll kreativitet, kan inte-vet inte-vill inte. Och hon fortsätter skriva, ändå. Och nu när hon har ökat sin surfmängd till 10 GB kunde hon tala om för mannen sin att kolatemperaturen ska vara 125 grader, då är kolan färdig. Han har köpt termometer och gör kola till barnbarnen därhemma i stan.

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till No hot water bottle

  1. Barbro Fällman Caglar skriver:

    Mycket vacker och trolsk ”header”. Med mycket november och dysterhet…… Skönt att det snart är vår!

  2. Karin skriver:

    Ja skrivråd och tips finns det i överflöd på nätet, i böcker, i skrivarkurser och cirklar. Och när man läst några hundra ”Så-kommer-du-igång”-råd, eller mer optimistiska ”tio steg till succéromanen”, eller vad de nu kan heta, sitter man ändå där och stirrar på en tom skärm. Men ett trick kom jag på som funkade (heh, jag skulle kanske skriva en bok om ”metoden”). Jag tänkte ut fyra olika teman som jag skulle vilja behandla på något sätt: 1. Något som jag längtar tillbaka till. 2. Något som jag ångrar och skulle vilja göra annorlunda. 3. Något som jag skulle vilja hämnas eller förlåta. 4. Något som jag gärna skulle vilja vara med om. Och eftersom jag är i nostalgiåldern var det lätt att börja skriva om det jag längtar tillbaka till. Det var helt enkelt väldigt trevligt att kunna förflytta sig tillbaka till Mombasa i fantasin. Nu är det bara resten kvar. Det verkar vara lite svårare…

    Mysigt med en katt som värmer! Jag saknar vår Alexander som alltid låg i min säng om nätterna.

    • beskrivarblogg skriver:

      Inga dumma temata (som jag/du lärde mig/oss hos Hörnbladskan en gång) – nostalgiåldern är definitivt även jag i – kommer på mig med massor av tillbakablickar hela tiden; tror jag ska testa åtminstone något av det du tog upp, ångern tror jag att jag hoppar över! Ha det gott i snön, den är snart här också.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s