Hat och främlingsfientlighet

Mannen min gör apelsinmarmelad, eller citrusdito, vilket han föredrar att kalla det hela – apelsiner, citroner, röd grape, fruktkött och finskuret skal. Det tar timmar. Jag gör inget. Läser Edward Bloms nyutkomna kokbok (lånad på biblioteket) och slickar mig om munnen inför revbensspjäll och snigelsoppa, eller vegetarisk variant med jordärtskockor och palsternackor. Med mera.

Och så tittar jag på Facebook, läser om hur SD-företrädare önskar att flyktingbarn ska svälta ihjäl, en kommunfullmäktig i Varberg (?, kan ta fel, ville glömma honom fort) som är skämtsam kring apor och negrer… Blir trött på världen, trött på svenskar som anonymt uttrycker sig om andra människor på ett sätt som ingen ens borde kunna tänka. Och som när de blir avslöjade åtminstone i något fall hävdar att det var på skämt. Kvinnan från Jämtland har i alla fall klivit av alla sina uppdrag i partiet, alltid något. Hon lär tyvärr inte ändra sin syn på invandrare eller flyktingbarn därmed.

Hur ska hatet bemötas? Fakta tycks inte vara någon idé att presentera, ”teflonskinn” kallade någon det för som många rasister-fast-inte, SD-are etc tycks ha begåvat sig med, allt rinner av. Hat tillbaka föder bara mera hat, som krig föder krig. Humor och ironi är fungerande metoder, men svårhanterliga. Hur ska vi bära oss åt, alla vi som inte vill ha mera främlingsfientlighet i beslutsfora i riksdag och kommuner? Det händer allt oftare att jag skäms över att vara svensk. En grupp bildades för kort tid sedan på Facebook som vill vara en enad front har halvt slitits sönder av tjafs och diskussioner om sionister och Israel – vilket naturligtvis inte var meningen från början. Yttrandefrihet.

Och Dagens Nyheter tar betalt för att publicera annons för en bok som skrivits av två personer som tar klar ställning mot invandring, 150 000 kr kostade det att sprida denna information via DN, Wolodarski (ofta en klok man) säger att man diskuterat saken, men funnit att annonsen ryms innanför de ramar tidningen ställt upp… Kanske kommer snart annonser  med budskapet rösta på SD, välj Åkesson, etc? Var går gränsen? Yttrandefrihet…

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s