Dagen efter

Mannen min kokar grisfötter. Han och hans söner får äta dem själva, jag rör dem inte. De är alldeles för naturalistiska för mig.

Ganska ofta nuförtiden blir jag less på inlägg på Facebook. Det är svårt att hålla balansen och inte ge energitjuvar av alla kön något de inte ska ha – senast skrev en manlig vän en text kring bl a (de var en liten del) yngre kvinnor, som han uppfattade var ”lockande” (min beskrivning) klädda och inte riktigt trivdes med det. Han kallade dem ”nymfer”, jag läste det lite litterärt och fantasifullt – andra, ett par kvinnor framför allt, läste det som gubbsjukt och kränkande. Trist tolkning, och ledsamt och sårande för den som skrev sin betraktelse från ett kafé någonstans i Sverige.

PK har jag äntligen insett avser ”politiskt korrekt” – och det är banne mig inte lätt att vara, i alla möjliga sammanhang, kanske svårast på nätet. Kommunikation där blir lätt feltolkad, och så är karusellen igång.

Samtidigt har jag också på Facebook mött människor som jag betraktar som riktiga vänner, trots att vi aldrig träffat varandra.

Gårdagens Lucia-klädda gamla människor från ett äldreboende någonstans (”det äldsta tåget”, jag höll på att skriva ”det sista tåget”) verkar inte ha upprört flera än mig, Svenarne och A-lott som fick höra om det via min blogg. Inga andra kommentarer i alla fall.

Såg att Expressen visar det som en TV-snutt – orkar inte se det en gång till. Vad är det som gör att en del människor inom vårdyrken blir så beskäftigt snälla när de jobbar med gamla? Och vad är det som gör att ”man” tror att en gammal människa plötsligt ska vilja klä ut sig till Lucia – hon som fick äran ersatte en hundraåring som blivit sjuk… runt det här absurda Lucia-tåget satt alla andra, boende och möjligen anhöriga, och åt. Varför blir jag så upprörd över det här? Det handlar nog om att jag misstänker någon sorts maktövergrepp, att de som bestämmer har fått en ide, och genomfört den – kanske t o m utan att fråga om någon vill delta. Det kan vara svårt att hålla fast vid ett nej när de som ”sköter om” en vill något…

Nu är Lucia över för den här gången. Det är bara julen kvar. Och lite till, sedan har vi alla ett nytt, oskrivet år framför oss. Om vi lever så länge.

2013-02-17 16.56.46

Advertisements

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Dagen efter

  1. Skrivmoster skriver:

    Jag såg inte luciatåget och har svårt att ha en uppfattning. Kanske jag skulle ha haft en om jag sett. Att det upprört några läste jag ju … Det enda jag kan känna är, att uppsåtet nog var gott. Det vill jag tro. Jag är ju sån, att jag ”tror” gott om mycket … Ha en fin helg!

    • beskrivarblogg skriver:

      Det är säkert så att uppsåtet var gott, inte så många är medvetet kränkande… önskar dig en skön helg också, nu kan jag strunta i Lucia till nästa gång! Kram på dig

  2. A-Lott skriver:

    Hej svejs 🙂

    Alla uppsåt är goda så länge det gynnar den som skapar det. Vad jag ogillar, det är menighetens totala avsaknad av att tänka själva. Följa med i den stora skocken och göra som de flesta gör. Inte tänka till vad som ligger dolt bakom utan bara jamsa med. Vi letar inte efter fakta, tillräckligt. Vi frågar oss sällan: är detta sant?

    1939 hade en uppsåtsmakare nått sitt stora mål. Det tusenåriga riket skulle bli ett faktum, till gagn för alla hans undersåtar. Lika idag när marknaden fylls av julklappsbekymmer som uppsåtsmakare gjort till något nödvändigt för att gemene man ska överleva julen med bibehållen status.
    Den störste uppsåtsmakaren var väl Jesus. Han behövde bara uttala orden: Följ mig! så var det kirrat. Eller tomten? Hur ska vi försvara tomten? Vi ljuger för våra egna barn att han finns. hohoho…

    Nä….
    Idag ingen bra dag, som synes av texten. Drattade på ändan när jag var ut med hunden igår. Ont i hela kroppen och ena handen, meeeen… just det uppsåtet var gott (för Molly;-).
    Kram

    • beskrivarblogg skriver:

      Vännen, hoppas kroppen läker fort och handen med; nej, jag hade heller ingen bra dag igår, familjebekymmer igen – sådant som jag inte borde behöva oroa mig med, och kanske kan låta bli någon gång, jul är skit, tomten slutade jag tro på när jag var mycket liten, Ulf och jag åker upp på fredag till Jonsborg, han vill ha kallingar i julklapp, jag vill inte ha något. God mat och dryck, och Minsann – det räcker långt. Kram på dig, ser just att nazister attackerade demonstration i Kärrtorp utanför Stockholm. Allt går igen, också det riktigt dåliga – sköt om dig/Margareta

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s