Bara skriva återstår

Så, nu har jag inget annat att göra än skriva. Veden är inne, spisen brinner, katten ligger på sin kudde och har koll på omgivningarna, fåglarna har fått frön. Jag har hyfsad koll på vad jag ska ha med mig i morgon när vi åker norrut för julfirande. Kattburen är framplockad. Abborrfiléer  tinar till middag, mannen min kommer om några timmar. Och jag har ”addat” Fru Booked så det är klart. Ska bara komma ihåg, i morgon, att ta med det som ska med ur frysen.

Ser att tidningen Skriva har två novelltävlingar, dels den ”lilla” på temat Förnekelse (varje tidning ett nytt tema), dels en större och längre, sista datum i augusti. Vilket tema du vill, högst 15 000 tecken – eller ord, måste kolla.

Börjar känna mig utskriven och tom. ”Annat” ligger och gnager och jag låter skrivglädjen fara sin kos. Inget rationellt beslut, jag vet, men just nu var jag orkar med. Så det här terapeutiska skrivandet av några rader varje dag, förhoppningsvis, håller mig vid någon sorts skrivarliv. Läster och läser om. Häromdagen biblioteksbok av fjolårsdebutanten Manne Fagerlind, ”Berg har inga rötter” – en otäck och bra bok om en bitter mans försvinnande in i demens och småningom död. Jag blev inte direkt gladare av den, men kul med en debutant och okänd författare som hittat till Norrtälje bibliotek!

Det är stökigt och rörigt och fult utanför huset, leriga djupa hjulspår efter grävmaskiner och lastbilar, stängsel runt en jättegrop där tidigare fanns en å med ett litet vattenfall – lär ska bli en å igen när nya bron väl är klar. Och gubbar i orange kläder, med mätstickor och pinnar, traktorer som kör jag vet inte vad vart. Ingen vit snö som gömmer det fula, och det är väl de som jobbar här glada för. Men fult ute kanske gör fult i mitt inre? Inte motsatsen i alla fall. Sitter med ryggen åt och tittar ut genom det köksfönster som vetter (vätter) mot fröautomaten och småfåglar, traktorer även där, men inte lika påtagligt. Mulet är det överallt. Grå, redan mörknande himmel. Hittar inte vare sig vetter eller vätter på Google, bara fågelvättar för jakt, och små vättar, sådana som finns i huset utanför Sala. Snälla små grå tomtar. Fönster vetter tror jag – men det ser ovant ut.

2013-12-03 11.22.43

Advertisements

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Bara skriva återstår

  1. Skrivmoster skriver:

    Margareta, jag vill önska dig en riktigt God Jul och sen ett fint och Gott Nytt År! Kram!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s