korkat granris

Mannen min målar champagnekorkar (läs bubbel-) röda med silvrig topp som får rinna lite konstnärligt ner över korken. Ingen gran i år, men väl en champagnekylare fylld med granris, som ska bära de vackra korkarna. Han har roligt och hans leklynne både förundrar och gläder mig. Vi har provsmakat julskinkan, som var jättefin, saftig och god. Men i kväll blir det dillkött, på lamm, med sås och ättiksinlagd dill, som mamma gjorde den.

Vi har annars ägnat dagen åt musjakt. När vi kom hit för ett par dagar sedan bodde en mus i tehuvan, och försvann in under kylskåpet när jag väl skakat ut den. Idag började Minsann sträcka sig uppåt, som om hon ville högst upp på hatthyllan där tre korgar står. Vi brukar ha vantar och mössor där. Idag bodde det en mus i den ena korgen, katten lyckades fånga den och båda förpassades utom dörren. När jag plockade ner korg nr tre visade det sig att även den rymde en mus… Det är bra att ha katt ibland, men de snygga svarta handskarna, och tre sommarmössor (mannen min gillar huvudbonader) var utom all vidare användning. Nu hoppas vi att husets möss vet att vi är här, och att Minsann är bra på att ta möss.

Grannen har försett oss med en kasse gamla veckotidningar och vi sitter och dreglar över alla recept, och klipper ut de som verkar speciellt goda. Lemon pie, t ex. Med mera. Alltihop hamnar i pärmen bland andra recept, och ibland använder vi dem faktiskt. Den stora gamla kaktusen blommar trots vanvård och sporadiskt vattnande under hösten. En handbroderad jullöpare ligger i köksfönstret och där står också den kaxiga trätomten med sin runda säck på ryggen. Båda loppisfynd häruppe. Så mycket mera jul blir det inte i huset, jo, korkbehängt granris förstås.

Vaknade halv 6, vände på huvudet och hela världen försköts åt vänster. Yr i huvudet så det dånade. Tog mig ur sängen mycket försiktigt, gick ner på toaletten, matade katten och upp i sängen igen. Samma yrsel när jag vände mig. Yr när jag blundade också, ett par vändor till. Somnade om efter någon timme, och är nu uppe. Inte yr, men lite tveksam till icke-yrseln. Ingen stroke, allt fungerar som det ska, jag kan le, jag kan lyfta armarna, jag kan prata, tydligt. Tycker mig se lite suddigt på skärmen, kan bero på att glasögonen är odiskade. Det blev ingen större skillnad efter disk…

Kristallsjuka? Om internet fungerar ska jag kolla det. Antagligen är det kristallsjuka, om jag läser det jag får upp. Och det lär gå över av sig självt. Annars ska man vrida och vicka på huvudet så de där kristallerna hoppar tillbaka dit där de hör hemma, och det fixar jag inte på egen hand. Tror knappast att någon på vårdcentralen här i Sala gör det heller.

När jag sitter vid köksfönstret råkar ögonen falla på ett av ljusen som sattes nya i stakarna igår – det är nästan avätet nertill. Mus, trots att Minsann är i huset. Hon har gått här och sniffat idag, men musen är förstås borta nu. Det blir utplacering av fällor till kvällen och så får vi se till att Minsann stannar i sovrummet. Hus är till för att bos i, hela tiden. Och så är det ju även för det här huset, det är bara det att det är möss som bor här, hela tiden.

Den vackra ”julgranen” i sin polerade kylare står nu på skänken.

2013-12-23 11.53.34

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till korkat granris

  1. A-Lott skriver:

    Hej Musmamman 🙂

    Verkar som om det är full fart där uppe i Salaskogen. Det är bra och jag läser, trots kristaller på avvägar, att du är vid gott mod.
    Samma här fast jag vill gnälla ur mig en hel del. Det tar emot både här och där men inte värre än att jag överlever. Men visst vore det fint med en låst blogg som ingen hittar in i 😉

    God fortsättning på firandet och låt dig omhuldas av den gode mannen som har barnasinnet kvar. Han är för go, tycker jag.
    Kram till er båda!!! ❤

    • beskrivarblogg skriver:

      Vännen min, jag åkte ner till bondens hage och satt där i kröken för att få iväg bloggen… Jodå, jag överlever den här julen också, men skriver om det jag inte vill att någon ska läsa och ”gömmer” i en mapp i datorn. Oro och maktlöshet får ta igen sig några dagar, mössen tycks ha insett att vi är här nu även om någon möjligen fick fart på Minsann i natt – hävdar Ulf. Jag sov. Gnäll ur dig i mejl till mig, jag skvallrar inte. Lyckades hälla stearin i klaviaturen igår när jag flyttade på ett ljus, ”k” är trögt, får nog försöka få bort mera än jag lyckats med hittills. Kram på dig, hitta det som är gott i det som är – andas och vila, livet gör i alla fall som det vill med oss. Stor kram/Margareta

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s