”Bara fantasi”

Skriva ”bara fantasi” – hur gör man då? Går det alls? Varifrån kommer fantasin? Är den min eller någon annans? Lasse Åberg pratar just nu i radio om ”vad är konst?” – och återger Xet Erixons svar på frågan ”vad är din älsklingsfärg?” – ”rött” – ”varför det?” – ”tja, blått då”…

Ungefär så är det nog med fantasi och skrivande också. ”Konst ska va snyggt” tyckte Lasse Åberg och Jan Stenvinkel en gång på en vernissage, efter två glas whisky och åtskillig tankemöda. Fantasiskrivande ska va om inte snyggt, så på något sätt fängslande, spännande, roligt, absolut inte få läsaren att ta fram rödpennan och börja stryka och bli irriterad redan på första sidan, eller i ett fall efter läsning av första meningen, där någon gick fram till granen och ställde sig i ”parant givakt”. Där skulle nog jag också sluta läsa den boken.

Så vad ska min nästa bok handla om? Jag talar om nästa innan den första är klar. Det är möjligen att utmana någon sorts makter, men den finns ju här, fragmentarisk och rörig, oredigerad och ibland tjatig, finns i form av drygt tusen blogginlägg och lite till.

”En sur åldring är kronan på djävulens verk” lär vara en rad i en bön av en engelsk 1600-talspoet (? hörde inte riktigt det sista). Kan bara hålla med, både Åberg som avslutade sitt program med de orden, och den som först skrev dem. De var förmodligen inte ett resultat av fantasin, mera av långt och gediget tänkande. Men någon sur åldring vill jag inte bli, inte ens en fantasirik sur åldring. Blir någon förresten sur som har fantasi? Tror jag inte när jag försöker föreställa mig henom.

Jag begränsar mig själv genom min föreställning om att jag inte har någon vidare fantasi. Där börjar min nästa bok. Hur den kravlar sig vidare vet jag inte riktigt just nu, men nog kommer den att ta sig fram, ord för ord. Mening efter mening, tills det blir en första sida, och en andra, och flera.

Den här kvinnliga, för det mesta icke-sura åldrande kvinnan (låter bättre än åldring, aningen mindre gammal än åldringen) kommer att vara huvudpersonen även i min nästa bok. Undrar om hon fortfarande bor i huset på landet med sin katt? Eller om hon flyttat till Spanien kanske, eller annanstans där det är varmare än här? Åtminstone tillbringar hon de mörkaste svenska månaderna, november-februari, i ett varmare klimat. Där sitter hon och skriver disciplinerat, ett par timmar på förmiddagen och ett par timmar på eftermiddagen. Hon skriver utan att läsa igenom och bedöma, eftersom hon lätt är alltför negativt kritisk mot det egna skrivandet. Jämförelsesjukan ska inte få henne på fall, inte innan hon fått ner sisådär 70-80 000 ord på skärmen. När det blir dags att redigera måste hon kunna stryka och ta bort, och helst ska något bli kvar, därmed kanske t o m 100 000 ord till att börja med.

Är hon ensam i Spanien? Och var är katten? Vem bor i huset på landet när hon inte är där? Hur betalar hon hyran där och klarar kostnaderna för utlandsboendet? Är mannen hennes fortfarande hennes? Här kanske fantasin kommer in – pengar är numera inget problem, katten mår bra (kanske hos fd maken som gillar katter och är van kattomhändertagare), huset hyr hon ut i andra hand till skrivande vän därhemma, inte med förtjänst men jäms med kostnaderna och med värdens medgivande. Mannen hennes kommer på besök och stannar några veckor i taget, far tillbaka till Sverige över jul eftersom han gillar julfirande. Hon skriver, promenerar, lär sig lite mera spanska, lagar god mat åt sig själv, dricker lagom lite vin, skriver.

Än vet jag inte, kanske får jag en tydligare bild med flera detaljer, upplevelser och känslor.

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till ”Bara fantasi”

  1. A-Lott skriver:

    Det går att träna fram fantasin!
    Men till det behövs lite diciplin att träna sinnet.
    Varva ner.
    Sitt eller ligg ner.
    Blunda och se framför dig hur du går efter en gata.
    På den gatan kan du gå hur länge du vill, för förr eller senare så händer det något.
    Det där att det händer något ska inte konstrueras av din hjärna utan du går tills du är fullständigt avslappnad.
    DÅ händer det något.
    DET är fantasin som börjar röra på sig.
    Spärren släpper och det är bara att mala vidare på gatan. Kanske du får sällskap? Är det höstlöv runt benen? Eller vår? Vad hör du? Vad luktar det?

    Det här är ju ganska tråkigt kan tyckas, men det ger resultat. För det ska inte rackarns gå på den där gatan i evighet utan att det händer ett smack, tycker fantasin, som är en liten gumma som bor där längst inne i hjärnan – bakom höger öra 😉

    Som du skriver nu i längtan att få skriva med fantasins hjälp har du redan gjort upp en plan. Du har redan förringat tant Fantasia med ditt planerande. Ge f-n i det! Sätt människan – dig själv – hon som inte kunnde skriva, på ett flygplan och låt fantasin ta henne dit FANTASIN tar henne.
    Du tänker för mycket Margareta. Använd ögonen istället. Bilder. Då tränas föreställningsförmågan.

    Jag, och fler med mig VET att du kan skriva och jag önskar av hela mitt hjärta att det ska lossna någon gång för dig. Du behöver komma ut på fantasins vingar, för ord har du och flinka, kvicka fingrar. Och vet du… jag tror att du, om du bara ger dig hän, kommer att lyckas.

    (att använda och träna föreställningsförmågan är en del i yoga. bara så du vet att exemplet ovan inte bara är struntprat)

    Kram och här sitter en och skriver och tror på dig!!!

    • beskrivarblogg skriver:

      Kära vännen min, jag ska gå den där gatan fram, när jag kan blunda utan att hela världen snurrar! Just nu kan jag tyvärr skylla på kristallerna i öronen… Men visst har du rätt, mitt ”fantasitänkande” begränsar min fantasi, jag vet. Det är gott med vänner som du, som kan tala om för en att du tror på mig och mitt skrivande, liksom jag på ditt! Hoppas du har en fin kväll, Ulf sitter just nu och gör en fruktsallad åt oss. Kram på dig så får du småningom veta hur det går med mitt fantiserande!

  2. Svenarne Janssson skriver:

    Hej Margareta, god fortsättning …
    Har just läst utkast till början på en läsvärd roman, med inbjudande miljö i Spanien. En lugn, vilsam ingress som snart kommer att brytas av något. Något allvarsamt, olycksbådande. Förlust av något slag? Politisk oro som slår sönder den lugna tillvaron? Ett oväntat besök – välkommet eller ovälkommet? Relationsproblem? Svar ja tack från stort förlag till manus på den redan färdiga första boken, inbjudan till förlagshus på Sveavägen för diskussion om utgivning och villkor? Och därmed total skrivkramp i processen med det nuvarande manuset? Ägaren till krogen där du brukar äta dina middagar som vill berätta något mycket viktigt – oklart vad.
    Spännande. Hur tror du att det utvecklar sig? Kram / Sa

    • beskrivarblogg skriver:

      Vi kanske ska skriva den tillsammans, du verkar ha många fantasieggande idéer – jag skrattar högt åt dina infall, en god start på lördagen – hoppas din dag blir lika trevlig och rolig! Kram på dig/Margareta

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s