Hertig Larson i Spanien

Vad heter jäst på spanska? Och vilket mjöl blir bäst till matbröd? Egentligen behövde hon ju inte baka själv, bagaren i kvarteret bredvid hade gott bröd varje dag. Men just nu längtade hon faktiskt efter att sätta händerna i en deg, och känna doften av nybakat bröd i lägenheten. Göra den till lite mera ”hemma” än den ännu hunnit bli. Hon hade spritt ut böcker lite här och där i sovrummet, hon hade ställt ett par ljusstakar i fönstret, lagt sin i USA inköpta indianfilt över soffan, men än är lägenheten alltför anonym. Som om den väntar på något, hon vet bara inte vad.

Hon är för rastlös för att skriva mera just nu. Sätter sig i stället i fåtöljen och läser om hertig Larson, äventyrare, missionär, upptäckare runt förra sekelskiftet i Kina och Mongoliet. Vilket liv, skildrat av Axel Odelberg, som hon också genast blir mera nyfiken på. Det blir en notering på en post-it-lapp för senare koll.

En kulturperson (eller två, de skriver tillsammans under pseudonym) skrev ett öppet brev i dagens Svenska Dagbladet om ”mera äventyr” till skillnad från internt navelskådande och relationsproblematik i nutida litteraturvärld. Den här boken är ett enda fantastiskt äventyr, med en torparson från Hällby i Västerås-trakten som blev hertig i Mongoliet och dekorerades med Vasa-orden av svenske kungen 1929.

Det öppna brevet i SvD efterlyste mera ”naturvetenskapliga äventyr” om hon förstått det hela rätt, lite i Jules Vernes anda – och berättade samtidigt att gräs är den levande organism som dödar flest andra levande organismer, att det finns myrstackar som startar i Italien och tar slut i Spanien, bland andra kittlande, överraskande kunskaper att göra böcker av. Fast för hennes egen del är människor fortfarande mera spännande och värda att utforska än gräs och myror. Och ännu tycker hon nog att hon själv är den människa hon helst ägnar sig åt – navelskåderi kan vara tämligen äventyrligt det också.

Och vem är Axel Odelberg? Google ger lite fakta: svensk journalist och författare, född 1948, har skrivit om Sven Hedin, både en ”uppskattande” bok och en om Hedins nazistiska naivitet och beundran för Hitler. Med mera. En recension av den senare boken ”Och vi som beundrade varandra så mycket” retar sig på användandet av ord som ”skämmigt” – det tycker väl även hon är ett alltför slarvigt nutida ord för att passa in på Hedins Hitler-beundran… Hertig Larson var säkert en beundrare av Hedin, som så många andra i Sverige på den tiden. Larson lär ha lett den sista av Hedins expeditioner i Asien. Det är inte alltid lätt att vara politiskt korrekt i efterhand, framför allt inte om man som hertig Larson dog 1957, i Kalifornien.

Advertisements

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i litteratur och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Hertig Larson i Spanien

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s