Hit och dit

”Levadura”, så heter jäst på spanska. En vänlig bloggläsare berättade. Kan vara bra att veta om baklusten faller på igen. För ögonblicket har den gått över. Mannen hennes däremot har bakat, med surdeg – ett mycket gott bröd. Så gott att han bakar det även idag, att ta med till grannarna på nyårsafton.

Ännu ett år är snart slut. Något bokslut varken vill eller ska hon göra, hennes bloggtexter är att betrakta som bokslutsinput. Slutsatserna får återstå. En del av dem skulle hon känna igen om hon drog dem. De har återkommit genom åren…

Hon tittar ut på verkligheten utanför det svenska köksfönstret – mulen himmel med en anings öppning för lite ljusare ”sol”, ingen snö, småruggigt. Hon drömmer och längtar annanstans.

I Spanien, ännu otydligt exakt var, i den lilla hyrda lägenheten med minimalt kök, men fin liten altan åt strandhållet till, där sitter hon en sen eftermiddag och känner sig nöjd med dagens skrivpass. Hon är lite mör i kroppen efter att ha suttit stilla alltför länge, glömde bort att ta paus som hon borde. Nu ska hon ta en promenad ner till restaurangen och en drink före middagen småningom. Kanske läsa en stund, om hertig Larsons äventyr i Mongoliet, Kina och Ryssland. Om hans missionerande amerikanske hustru som hängde med, inklusive de än så länge två små döttrarna. Hon får en känsla av att äventyren lockade honom mera än missionen.

I den svenska verkligheten får hon flytta sig en stund medan mannen hennes fyller på fågelfrön utanför fönstret vid hennes skrivplats. Köksbordet är inte idealiskt om man eftersträvar ostördhet. Ibland hjälper det inte att låta hörapparaterna ligga på skänken.

Tillbaka i Spanien ser hon på löpsedlarna att man demonstrerar mot strängare abortlagstiftning. Ibland glömmer hon bort hur det kan vara att leva i ett i grunden katolskt land, med starka religiösa krafter som fortfarande har makt. Hon tänker lite diffust på om hon kan blunda och gömma sig i en alldeles egen liten bubbla till värld. En bubbla där inte dagens spanska verklighet tränger in, där hon inte upplever någonting av arbetslöshet, ekonomiska allemansproblem, fattigdom, överexploatering via turister som hon. För det är ju det hon är och förblir, en turist i en obekant värld, så länge hon stannar här.

Just nu fungerar hennes bubbla. Hon överfalls inte av eländiga löpsedlar om olyckliga människor, hennes spanska är tillräckligt dålig för att hon inte ska bry sig om att försöka förstå vad som sägs på TVn som står på i ett hörn i restaurangen. Hon sätter sig i ett bås vid baren, får sin GT och ett litet fat med tapas, och läser vidare om hertig Larson. Medan hon läser funderar hon på hur hon ska ordna skrivplatsen i lägenheten. Bordet är för lågt, stolen för obekväm. Kanske ska hon försöka hitta ett kafé, eller ett bibliotek, någonstans där hon både kan studera människorna som kommer och går, och jobba. Här i restaurangen är det lite för hög ljudnivå. Nu till exempel.

Två berusade svenskar hänger över bardisken och Paolo försöker förgäves få dem att dämpa sig lite. Hon skäms, även om det enda hon har gemensamt med dem är Sverige. Någonstans läste hon att Lasse Åberg aldrig återvände till Kanarieöarna (om det nu var där han spelade in sin film) – han gillade inte att se alla omdömeslösa fulla svenskar. Det gör inte hon heller, smuttande på sin drink. Bara Paolo inte talar om att hon är svenska. Syns det utanpå? Hon vill inte prata med två packade svenska gubbar, inte ens om de är tjugo år yngre än hon. Skönt, nu tycks de vara på väg att vackla vidare. Både Paolo och hon är lättade. Hon ruskar lite ursäktande på huvudet och han nickar tillbaka.

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Hit och dit

  1. Barbro Fällman Caglar skriver:

    Se till att du antingen bor längst ner i ditt spanska hus eller att det finns hiss! (Säger en som ”vet”).

  2. Barbro Fällman Caglar skriver:

    Just det! Gott nytt år till er två (tre, Minsann!) och hälsa grannarna detsamma!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s