Vaddå, gammal? Jag?

Årets sista dag. Ser inte direkt fram emot kvällens nyårsfirande hos grannarna, är inte på humör. Är sällan på humör för firande. Ska ringa till fd maken och sönerna och önska dem ett gott nytt år. Klockan 24 blir det inga telefonsamtal för min del.

I drömmen en hästflock och två stora buffeltjurar sprang i en riktning och bytte plötsligt, och sprang ”fel” – någon grep in och hindrade en katastrof.

Lyssnar till Bodil Jönsson som talar om människors årsringar. Och slumpen. Det senaste året har hon fått större tilltro än hittills till slumpen, efter läsning av bok av någon som jag inte uppfattade namnet på. Nu menar hon att en ny, mera existensiell pedagogik behövs för de unga människorna, en sorts sammanflätning av gamla och nya årsringar, ett ständigt arbete med den inre verkligheten. Det introverta behövs för att det extroverta ska fungera.

Men jag störs av musiken hon spelar, någon 30-tals(?)pratande ”sång” av artist som jag inte känner igen. För babblig, säkert klok och passande till det hon sade nyss, och inte alls som jag trodde 30-tal, utan Lunda-karnevalens något inslag från 1998. Hemskt. Kul för den som är från Lund kanske.

Vi som är 65+ är en fjärdedel av befolkningen i många länder – och det är onödigt att vi går omkring och tror att livet nu bara ska bli sämre. Varje ålder kan ju vara så fin, var för sig. Säger Bodil Jönsson. Tror inte jag behöver ha hörapparaterna i hela timmen hon har för sitt vinterpratande. Jag brukar gilla henne, men inte just nu, av okänd anledning. Bör kanske fundera på varför. Kanske handlar det helt enkelt om att jag hör henne, och hon talar skånska – tidigare har jag enbart läst hennes böcker.

Nu flyttar jag in i salen för att skriva, det kan jag inte när hon dyker in i öronen hela tiden. Jag tänker på Rhonda långt borta i Australien, som dog i sömnen på julaftons morgon. Och jag tänker på hennes partner Rosa som nu är ensam, i ett hus de nyligen flyttat till. Känner hon någon där hon nu finns? Hur kommer hennes liv att gestalta sig utan den människa hon älskat så länge. Och jag tänker på hur snabbt informationen nådde mig här i Sverige, och hur snabbt jag kunde sprida den vidare, här i landet och till andra länder. Därmed blev vi också många som kunde minnas Rhonda, dela med oss av våra minnen och önska Rosa ett gott liv, också utan Rhonda. Vi kan sörja Rhonda på de sätt vi vill, och minnas hennes humor och kärleksfullhet, och hur rakt på sak hon kunde vara, utan att linda in något. Obekvämt ibland, men mera hjälpsamt. Rest in peace, Rhonda.

Jag lyssnade trots allt på hela Bodil Jönssons vinterprogram. Hon har kloka tankar om åldrande och skillnader jämfört med tidigare generationer. Möjligen blir jag trött på detta tjat (inklusive mitt eget) om detta att vara gammal, vara pensionär, 70+ eller vad vi nu väljer att kalla oss, som andra gärna samlar under benämningen ”äldre”. Jag är fortfarande, eller kanske mera än tidigare, jag. Och allt det andra.

 2013-02-17 16.56.46

Advertisements

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Vaddå, gammal? Jag?

  1. Hanna Lans skriver:

    Mina föräldrar är 69 år och pratar om sig själva som ”gamla” men jag ser inget gammalt i dem alls. Själv känner jag mig gammal vid 42 år, men tror och hoppas, hoppas galet hårt, att denna erbarmliga trötthet ska gå över när mitt ansvar för sonen minskar. Jag tänker att han klarar mer och mer för varje år som går och att jag därmed kommer bli piggare och piggare. Kanske lurar jag mig själv? Det blir inga samtal vid midnatt för mig heller, för då ligger jag och sover. Sonen tänker campa i vardagsrummet och vara vaken till midnatt för att känna ruset över ett nytt år. Jag önskar honom allt gott och en god natts sömn för mig själv. Gudars, vad jag är tråkig …

    • beskrivarblogg skriver:

      Kära vän, hoppas du fick en god natts sömn! Och att din son hade kul med att campa i vardagsrummet – det är tungt med ensamansvar för ett barn, och din trötthet är förståelig, tråkig tror jag inte du är alls – känner dig som en klok kvinna med en fin son och en fin hund. Hoppas du får ett riktigt gott nytt år Hanna! /Margareta

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s