Eld i berget?

Blöt snö på backen. Ved är inne, vattenledningsvärmen på i källaren, brevlådan kollad, Minsann vägrar gå ut, klättrar på mig i stället.

Tog fram en bok av Kjell Eriksson, ”Jorden må rämna”, men insåg att jag inte längre vill läsa om mord, våld och annat elände. Till Bokbörsen. Det får bli Jane Austen och ”Northanger Abbey”. Något ska den här dagen fyllas med, läsning verkar vara lagom ansträngande, promenad lockar inte just nu. Tvätt ska hängas på den lilla torkställningen här i köket, men det tar ungefär fem minuter.

”Don´t resist your resistance” läste jag på Facebook nyss, bara rubriken, när jag smög in och gratulerade Pernilla till födelsedag. Tanken är inte dum, tror jag utan att ha läst artikeln – motstånd har oftast något att berätta för en. Jag har lärt mig att jag oftast är rädd för något när jag gör som mest motstånd. Bästa vännen och  jag skrattar idag åt hur vi tyckte att allt var så fult, särskilt den heltäckande mattan, i rummet där vi skulle vara med om handledarutbildning i The Human Element för många år sedan. Motstånd bottnat i rädsla inför det okända, inför att vara i USA, inför att tala engelska, inför att möta de andra deltagarna och Will Schutz. Motstånd inför att förlora kontrollen (som oftast var inbillad och icke tillstädes).

Så, ta till dig motståndet, titta på det, kläm och fundera – vad handlar det egentligen om? Du kan överraska dig själv. Kanske är det till och med klokt att fortsätta att streta emot, av skäl som kanske klarnar småningom.

Detta om en icke-läst artikel på Facebook, som jag officiellt inte tittar in på just nu.

Idag borras det i gropen som ska förvandlas till bro. Berget i mitten av den gjutna plattan ska tydligen sprängas, förhoppningsvis stilla smulas sönder med ny teknik. Tur jag är döv när jag inte har hörapparaterna i öronen. Lervällingen utanför dörren får mig att välja minst kladdiga väg till brevlådan, och jag välsignar stövelknekten som gör att jag slipper ta i stövlarna för att få dem av mig när jag väl står på hallmattan. Den halvt nerdragna tjocka trädgrenen har nu förpassats till andra sidan vägen av samma grävskopa som drog loss den i förrgår. Jag och stoptunnan slipper få den på oss uppifrån. 2013-06-17 18.25.32

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Eld i berget?

  1. Hur länge ska de hålla på och leka utanför? Har du fått några tidsuppgifter? Tänk att det kan vara en fördel att höra dåligt.
    Jag måste säga att du är modig. Du erkänner att du redan fuskar med Facebook. 😉 Jag fixade en hel vit månad, men jag kunde fortfarande läsa på Telias mejl sådant som var riktat till mig. Några trodde att de kunde lura mig tillbaka i förtid. Mest tröttsamt var Facebook” som tjatade på efter ett tag. Du har nu 3 vänförfrågningar, 8 meddelande och 29 blablabla. Jag tror att dessa mejl dök upp minst 10 ggr under decembervilan.
    Intressant det du skrev om motstånd och rädsla. Jag känner igen mig själv i det. Det finns några fördelar med att bli äldre och skaffa sig erfarenhet. Annars känns det mest som det negativa tar över makten.
    Ha en fin helg
    Kram

    • beskrivarblogg skriver:

      Hallå där i Skåne – vad det är trevligt att läsa dina kommentarer. Än har inte FB börjat tjata, och jag är faktiskt trött på hela paketet så jag tittade bara in och hittade motståndsartikeln… Vi har ett talesätt, mannen min och jag, ”man kan väl ändra sig” – det är bra att använda rätt ofta. Han kände en man som gjorde det till en konst, detta att ändra sig och jag tror nog tt det blev ganska jobbigt för hans omgivning. Mina ”ändringar” är inte jobbiga för någon, just nu. Kram på dig/Margareta

      • Tack Maggan! Ett bra talesätt om det används på rätt sätt. Vi brukar också skoja om det i familjen. Tror att det även är utvecklande. I ett annat sammanhang är det mer störande. Tänkte på personer som hela tiden ändrar sig i åsikter, som kappan efter vinden. Till slut litar jag inte på dem. Ungefär som vissa politiker. En elak sida av mig ville skriva alla politiker. 😉
        Hans omgivning hade kanske ibland rätt roligt åt det. De visste ju hur han var.
        Bra att dina ”ändringar” inte är jobbiga för någon. Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s