Synkronicitet och öronkristaller

En vän fyller år på Facebook, jag gratulerar honom och ser samtidigt att han fått gratulationer från en man som jag letat namnet på (i min glömska hjärna) länge, inte en vän till mig, men gift med en av mina vänner. När jag nämner detta för mannen min visar det sig att denne man också varit klasskamrat med honom, för länge sedan…

Sammanträffanden, tillfälligheter, synkronicitet, världen är liten, Sverige och Stockholm ännu mindre. Nu försöker jag komma ihåg den här mannens namn, så att jag slipper leta i mitt numera försumliga minne.

I byggropen (bygg-gropen) här utanför mitt hus har man nu tinat isen och har fläktar igång för att torka upp för vidare jobb. En ny å går i en djup kanal klädd med gröna presenningar och mynnar i ett nytt vattenfall nere i den gamla ån, nedanför ”mitt” fall utanför vedboden. Fortfarande ser det ut som om ån ska svämma över längre tillbaka mot sjön, men kanske inte när det här vattnet ändå försvinner.

Grått, runt nollstrecket, ingen vind idag. Ingen snö heller. Räven, eller stallkatten, har satt sina spår i snön nedanför fröautomaten. Tror att den stora katten ibland kryper in i min källare genom en lucka i husgrunden. Ingen verkar rå om den katten. Nu vill min katt komma in igen, hon sitter nedanför fönstret och fångar min blick, jag vinkar åt henne och hon springer till dörren. Vi når den samtidigt, hon rinner in när jag öppnar.

För ett par dagar sedan verkade det som om mina ”kristaller” i öronen hittat hem, jag var inte yr. Nu är de vilse igen, världen snurrar när jag tar mig ur sängen eller lägger mig ned. Däremellan går det ganska bra, med måttliga huvudrörelser. Får ta en omgång av det ganska häftiga träningsprogrammet igen, otrevligt men funktionellt åtminstone för några dagar.

Otrevligheten består i att jag blir yrare än vanligt när jag enligt instruktionen snabbt låter mig falla ner på kudden (som ska ligga i skulderhöjd) så att huvudet ligger med hakan i vädret och jag ser väggen därbakom. Därefter ska huvudet sakta, utan att lyftas, vridas i 45 graders vinkel åt höger, så åt vänster 90 grader och slutligen ännu mera åt vänster, så att näsan pekar ner i madrassen. Ett par minuter i varje position. Nu vet ni vad jag gör i kväll i sängen.2012-10-07 11.48.31

 Det här är en annan säng, med vacker gavel av gamla smedjans dörrar, i huset utanför Sala.

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Synkronicitet och öronkristaller

  1. Yheela skriver:

    Kristallerna i örat är allt bra besvärliga, mina ligger där de ska just nu.
    Kram!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s