Livserfarenhet

Livserfarenhet förmodas man besitta när man är ”äldre”. Vad är erfarenheterna värda när man själv inte riktigt vet vad de handlar om, var lärdomarna möjligen är, vad det hittills långa livet gjort med en? Hur ska man kunna berätta om det man inte vet?

Eller är det kanske så, att det enda man/jag kan berätta om är det jag inte vet.

Häromdagen läste jag något om minnen – varje minne är ett minne av ett minne är ett minne av ett minne, och så vidare i oändlighet. Inget minne är enbart ett minne, samma minne blir småningom många minnen. Allt görs om, färgas väl av de där livserfarenheterna, vad vet jag. Vi skapar hela tiden våra liv, och våra minnen. Eller jag tror åtminstone att jag gör det, att tala i konungsligt pluralis vare mig fjärran.

Att skriva om det jag inte vet gör mig möjligen friare med orden, även om jag brukar tala om att jag inte just har någon fantasi. Men även fantasin kommer någonstansifrån, jag har bara den fantasi jag och mitt liv, mitt läsande, mina erfarenheter ger mig. Betyder det att allt jag skriver i någon mån handlar om mig? Antagligen.

Nu trasslar jag in mig i något jag inte riktigt vill trassla in mig i. Och jag tänker inte fundera på varför, tänker inte försöka analysera min ovilja och mitt motstånd.

Minsann sover efter en kort utevistelse, jag har dammsugit och skakat mattor, fikat och ätit en av de ljuvliga wienerbullar mannen min bakade häromdagen. Han är in till staden för att bland annat handla ett brett vinterpannband som ska skydda hans nyopererade öra. Jag hade inte lust att följa med. Gubbarna i bygg-gropen har armerat betongplattan nu, vattnet leds bort via den nya ån och en stor kran står och väntar på att komma på plats. Riktigt vad den ska där att göra lär väl visa sig.

Det blir bruna bönor och stekt fläsk till middag.

 2014-01-18 14.45.49

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s