Önskas: magisk fe

Ett uppfordrande tomt dokument. Det vill fyllas med ord, med mening, men eftersom det måste ta omvägen via mig och mina fingrar och hjärna, så kan det bli vad som helst av det.

Om jag bara skriver ett antal ord utan sammanhang med någonting, kan det då visa sig att där ändå finns något? En magisk förvandling av tomheter till innehåll. Ett trollspö, men i vems hand? Goda feer är det ont om. Här i köket tror jag inte det finns någon enda, det skulle möjligen vara Minsann, som sover på sin kudde. En liten svart katt kan nog vara en förklädd fe.

Hon viftar med sina tassar ibland och har man otur kan klorna fastna i kläder eller hud. Oftast vill hon ingenting mer än vifta, ibland är hon av okänd anledning arg, och attackerar. Då gäller det att hålla sig undan. Hennes kraft och tyngd när hon laddar för att hoppa upp och bitas eller klösa är imponerande.

Jag är ingen god fe, men heller inte en ond. Ingen fe alls. De är små, vackra och försedda med genomskinliga vingar, åtminstone i sagovärlden. Som kanske numera är Disney´s sagovärld, såg feer annorlunda ut längre tillbaka?

Läste nyss en författare som på FB uttryckte sin önskan att skriva fantasy – att ha friheten att hitta på en alldeles egen värld, med egenskapade varelser och händelser. Jag läser gärna fantasy, en del av den genren i alla fall, men tror mig definitivt inte om att skriva fantasy själv. Och lite tro måste jag ha för att lusten ska infinna sig.

En förläggare önskar sig manus i genren ”steam punk” och eftersom jag måste googla begreppet är det förmodligen ingenting för mig. (Blir inte mycket klokare efter googlandet, det tycks kunna innefatta det mesta av både viktoriansk era och 30-tal, dekorerat med diverse tidstypiska tillbehör.)

Barnböcker är inte min nisch. Sagor har jag just aldrig varit särskilt förtjust i, tyckte bättre om Pippi Långstrump både när jag själv var liten och när mina barn var små. Och Tove Janssons ”Vem ska trösta knyttet?” – men hennes böcker är så mycket mera än enbart ord. Bilderna är oefterhärmliga. Pelle Svanslös och stygga Måns och dumma Bill och Bull var aldrig några favoriter. Däremot småningom Tarzan i lianerna, och lite längre upp i ålder alla ”förbjudna” vuxenböcker, de som stod upp och ner i mormors bokhylla. ”Bara en mor” av Ivar Lo-Johansson, ”Katrina” av Sally Salminen (skrev hon någonsin någon mera bok?), Vilhelm Mobergs böcker före ”Utvandrarna”. Arbetarlitteratur i ett arbetarhem. Den kulturen är inte längre min. Möjligen kom något i stället till efter vägen, under livet till nu. Har ännu inte funnit varken namn eller uttrycksform för det…

2014-01-21 15.28.27

 Minsann försöker förstå att hon inte kan fånga fåglar genom ett stängt fönster.

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Önskas: magisk fe

  1. A-Lott skriver:

    Hej i stugan:-)
    Skriv en självbiografi. Inte med någon annan tanke, än att det ska vara en historia om DIG.
    Jag kollade på en sida (google) och fick många förslag på hur jag kunde gå till väga. Behöver inte alls vara från ”ruta ett”, men väl att ge återblickar från den sits som är idag. Gillade den tanken och ett föslag var, att skriva i novellform och berätta om jaget i vissa situationer under livets gång, för att sedan återgå till grundtempus.
    Fatta? Nä, inte jag heller … riktigt, men det är en idé iaf, eller hur?
    Kram kram

    • beskrivarblogg skriver:

      Kram och tack för pep – tror att jag begriper, men tror också att det är svårt att skriva med tillbakablickar och blanda med nutid? Skyller väl ifrån mig på något som vanligt – och skriver på, och skiter i vad det må kallas… Ha det gott i skymningen, hoppas du sjunger mycket och ofta!

  2. A M Lagerman skriver:

    Den här veckan är en ren mardröm. Sex texter ska vara klara till på måndag, och så har jag mer jobb inbokat i helgen. När jag är så stressad att jag knappt kan andas går skrivlusten helt upp i rök tillsammans med inspirationen. Det absolut enda som fungerar då är att klistra fast rumpan på stolen och bara skriva. Ett ord i taget. Egentligen skriver man hitte-på på samma sätt: genom att nöta och blockera tankarna. Så fort de dystra tankarna vågar röra sig gäller det att mästra dem tills de tystnar.

    Jag tror att du hittar din röst om du kan stänga av tankarna (vilket är lättare sagt än gjort). För om du först rör dig framåt tills du har ett grundmanus ger du ditt undermedvetna chansen att bestämma sig för vad berättelsen egentligen handlar om. Och när du vet vad den handlar om är det lättare att hitta det unika och fina som är du. Du behöver inte sätta din tillit till en fe när du kan själv. De ska vara ganska oberäkneliga har jag hört. 🙂

    • beskrivarblogg skriver:

      Kul att du läste – tror dig när du säger att det ”bara” handlar om att stänga av tankarna och sitta där, och skriva! Lycka till med alla dina jobb, jag gillar det du skriver, välskrivet och matnyttigt! Kram på dig/M

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s