Ordskvättar

Så skvätter jag lite ord igen. Det är dåligt med dialoger i Bodil Malmstens böcker, säger hon själv i ”Så gör jag”. Men inte därför att hon glömmer dialogen, hennes personer är mera monologiska än dialogiska. Det är nog något vi har gemensamt, Bodil M och jag.

Jag har svårt att skriva dialog, det har inte hon. När hon skriver dialog fungerar den. Men oftare pratar hennes personer förbi varandra, pratar för sig själva, snackar med väggen – hellre än går in i en dialog. Om det är OK för hennes del är det kanske det även för mig.

Det som är viktigt är att skriva bra. Jag kan bara hålla med om det, och därför fortsätter jag att skriva. Emellanåt blir det bra, det vågar jag numera tro.

Andra författare (notera ”andra”) inspirerar mig ofta, och jag blir också ofta avundsjuk, inte på något elakt sätt, bara rätt och slätt avundsjuk. De tycks veta, eller åtminstone ha en hyfsad aning om vart deras karaktärer är på väg. Ofta utan alltför detaljerad synopsis eller beskrivning av personerna de skriver om. De har helt enkelt en idé, och så sätter de igång och skriver den, fyller den med innehåll, händelser och liv.

Det jag gör just nu med mitt eget skrivande är att jag skriver en snutt här och en där, publicerar inte nödvändigtvis allt på bloggen. En del hamnar i mappen ”diverse uppslag”, och för ögonblicket har jag ingen överblick alls annat än de rubriker jag satt för att kunna spara utkasten. ”Diverse” är i sammanhanget ett mycket adekvat ord. Varpå jag genast kollar om jag kommer ihåg vad det var för konstigt ord jag lärde mig igår, ”alektopat” – just det – och det betyder ”någon som har svårt att bestämma sig”. Apropå sammanträffanden…

Jag blir också avundsjuk på andras känsla av ”flow” när de skriver, när orden bokstavligt hänrycker skrivaren. Det tror jag aldrig att jag upplevt. I alla fall har jag aldrig beskrivit någon känsla i samband med skrivande som ”flow”. Dessutom är jag självklart avundsjuk på alla som får sina manus antagna av förlag med resurser att publicera och marknadsföra och sälja. Men gläds nog mera än avundas, över författare som Åsa Hellberg som jag följt bloggvis sedan hon började skriva på ”Sonjas sista vilja” – nu i vår kommer hennes fjärde bok ut på Forum. Hennes böcker översätts och kommer ut i Holland, Italien och jag vet inte var. Hoppas hon tjänar massor med pengar på dem!DSC02672

 Vårtbitare eller gräshoppa, en sommarbild är det!

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Ordskvättar

  1. Svenarne Janssson skriver:

    Hej Margareta,
    Åter en stark text att läsa och begrunda. Och lägga till handlingarna, eller?? Du sitter på en skatt av texter i din blogg, att återkomma till och bearbeta till en mångfacetterad bild av ditt då- & nutida liv. Ett manuskript, helt enkelt. Går du aldrig tillbaka till dina tidigare texter – drar slutsatser och reflekterar över dem? Ibland får jag för mig att du tycker att de många orden ger texten legitimitet och styrka. För mig är det precis tvärtom – det jag till sist fått på pränt måste alltid reduceras, kokas ned och funderas över för att det jag verkligen vill förmedla ska bli tydligt. Ibland har jag varit frestad att hoppa in i din intressanta text, stryka, förstärka och tydliggöra det viktiga, just där och då. Naturligtvis gör jag inte det – lika lite som jag skulle uppskatta om någon hade synpunkter på hur mina klena verser var hopkomna. Men jag skulle så önska att du såg sammanhanget mellan dina texter och blev din egen redigerare, planerare och redaktör.
    Det ligger som sagt ett manus till en levnadsberättelse där och väntar …
    Hoppas att du inte tar illa upp av mina rader – ser bara något där som du själv kanske inte tillåtit dig att upptäcka.
    Kram på dig från poetgubben bland snödrivorna i Sundsvall!
    /Sa

    • beskrivarblogg skriver:

      Kära poetgubbe, tack för att du bryr dig och talar om det. Jag börjar nog komma fram till att det må gå att göra något med alla orden, de som redan finns. Koka ner dem som du säger, det är något jag annars brukade göra när jag skrev något i jobb någon gång. Numera har jag mest skrivit på det som funnits där just då. Ska sätta mig och läsa om, det har jag faktiskt just inte gjort… Har letat efter den röda tråden utan att inse att den är jag! Kram på dig/Margareta

  2. Barbro Fällman Caglar skriver:

    Hej, om du har möjlighet så kolla svenskans kultur idag, lördag, om en biografi om Philip Roth. I recensionen mot slutet finns ett citat från Roth om hur han tycker man ska tänka när man skriver. Det var intressant tycker jag. Jag kan spara tidningen om du inte hittar det på nätet.
    Kram, B/

    • beskrivarblogg skriver:

      Tack – ska se om jag hittar artikeln! Kram på dig

    • beskrivarblogg skriver:

      Tack kära syster – vilken bra artikel och vilket bra citat – det berörde mig. ”Släpp in kaoset…

      Citat ur artikeln i SvD: I en av dessa romaner, ”Jag gifte mig med en kommunist”, finns också en passage som Claudia Roth Pierpont med rätta pekar ut som det närmaste ett artistiskt credo som Roth skrivit. Jag citerar den i sin helhet, för det är en nyttig påminnelse om konstens uppgift i en tid som gärna vill kidnappa den i olika former av ideologisk tjänstgöring:

      ”Som konstnär är nyansen din uppgift. Din uppgift är inte att förenkla. Även om du väljer att skriva på det enklaste sätt, som Hemingway, så är uppgiften att förmedla nyansen. Inte att sudda ut motsägelsen, eller att förneka den, men att se, inom motsägelsen, var den plågade människosjälen befinner sig. Att tillåta kaoset, släppa in det. Du måste släppa in det. Annars kommer du att producera propaganda – om inte för ett politiskt parti, eller politisk rörelse, så i alla fall dum propaganda för livet självt.”

      Daniel Sandström är Svenska Dagbladets kulturchef.

  3. Svenarne är en riktig klokgubbe. Han har så rätt. 🙂 Ska bli spännande att läsa hans senaste diktbok.
    Alektopat. Ett helt nytt ord för mig.
    Jag har en liknande sommarbild i ett album. Vårtbitare har jag skrivit under den.
    Kram Bosse

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s