Ur en artikel av Daniel Sandström i SvD idag den 25 januari, kopierar jag följande som nästan fick mig att gråta – av igenkännande? Vet inte riktigt, men skrivandet handlar för mig också ofta om att själv se var min plågade människosjäl befinner sig. Att tillåta sig att släppa in kaos.

Citat:

I en av dessa romaner, ”Jag gifte mig med en kommunist”, finns också en passage som Claudia Roth Pierpont med rätta pekar ut som det närmaste ett artistiskt credo som Roth skrivit. Jag citerar den i sin helhet, för det är en nyttig påminnelse om konstens uppgift i en tid som gärna vill kidnappa den i olika former av ideologisk tjänstgöring:

”Som konstnär är nyansen din uppgift. Din uppgift är inte att förenkla. Även om du väljer att skriva på det enklaste sätt, som Hemingway, så är uppgiften att förmedla nyansen. Inte att sudda ut motsägelsen, eller att förneka den, men att se, inom motsägelsen, var den plågade människosjälen befinner sig. Att tillåta kaoset, släppa in det. Du måste släppa in det. Annars kommer du att producera propaganda – om inte för ett politiskt parti, eller politisk rörelse, så i alla fall dum propaganda för livet självt.”

Daniel Sandström är Svenska Dagbladets kulturchef.