Första dagen av ett hundra

Att blogga, i en stuga utanför Norrtälje, just nu när Putins armé kliver in på Krim – det känns nästan hånfullt. Visst borde jag väl grubbla över världspolitik, eller rasistiska politiker i Sverige, eller fattiga pensionärer (av vilka jag är en). Eller är kanske bloggandet åter ett sätt att hitta balans i tillvaron, ett sätt att stå ut med det som känns opåverkbart?

Inte vet jag, förstås. Men jag har anmält mig till att blogga varje dag i hundra dagar. Tyckte först att det gör jag ju ändå, men insåg att de senaste veckorna har det varit klent med bloggskrivandet. Jag har grovgallrat, och gallrat igen i redan skrivna ord. Det tar på krafterna, och skrivlusten somnade in. Nu vill jag få liv i den igen. Kanske så här.

Jag är försedd med kaffe och hembakade bullar, spisen brinner, fingrarna är sotiga, jag borde fylla på fågelfrön, men det får vänta. Jag ska ju skriva nu. Nyduschad med nytvättat hår är jag också, inga ursäkter alltså. Skulle kanske ringa syrran och höra hur det gick med bilförsäljningen? Nej. Inte nu.

Hundra dagar, det betyder ända till och med 31 maj, om jag räknat rätt. Oj, det hinner bli vår, snödropparna i rabatten kommer att ha vissnat och tulpaner och påskliljor har slagit ut. Jag kan sitta ute och skriva, i skuggan av det där parasollet jag aldrig kom att skaffa i fjol. Och Minsann är ute och jagar hela dagarna, ligger inte som nu och sover på köksbordet mest. Den nya bron över ån är nästan färdig, omgivningarna börjar hämta sig efter allt grävande och jobbande.

Mitt hår är ännu längre, förhoppningsvis rör jag mig lättare än nu efter höftoperationen. Och jag är glad att ha överlevt vintern. Vad som hände på Krim vill jag inte tänka på.

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Första dagen av ett hundra

  1. Barbro Fällman Caglar skriver:

    Jodå, bilen är såld!

  2. Annika skriver:

    Visst känns det lite overkligt att just nu händer det en massa oroligt ute i världen, människor svälter och det finns de som inte ens har ett hem här i Sverige men själv sitter man och myser i stugvärmen. Visst fr man lite Ibland får man lite bloggtorka iband.
    Ha nu en bra dag även om dett är rått utanför fönstret. Kram

    • Annika skriver:

      Oj, nu blev visst sista meningen lite tokig.

      • beskrivarblogg skriver:

        Hallå Annika – jag förstod vad de sade. Och jag har ännu inte vågat kolla nyheterna från Krim – det är otäckt. vi får försöka ha en så bra måndag vi kan – och trotsa krigskrafterna om så bara inombords. Tack för läsningen/ kram Margareta

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s