Jodå, jag sitter här idag också, efter att ha gjort annat hela förmiddagen.

Försöker komma ihåg att vara tacksam för just den här dagen just nu – för att jag fick på mig ett par strumpor utan hjälp i morse (hittills har den opererade höften enbart medgivit raggsockor som är lätta att knycka upp med ett snabbt tag). För att jag nog är frisk, har tak över huvudet och mat i kyl och frys, har åtminstone en syrra som håller mitt humör uppe med kloka och glada mejl. För att jag fick eld i spisen. Och har dammsugit och ruskat mattorna. Duschat. För att det inte regnar eller snöar, även om det är halvmulet.

För alla människor jag får en skymt av genom det de skriver på Facebook.

Igår läste jag hur Åsa Hellberg gör när hon skriver sina böcker – hon börjar helt enkelt med första sidan och sedan utvecklas boken bokstavligt. Och så sitter hon i soffan i morgonrocken, för det mår rumpan bäst av (inga sömmar).

Jag skrev en förstasida, och därefter hände ingenting. Åtminstone inte just då, kanske senare. Det där med att rumpan mår bäst utan sömmar i plaggen vet jag inte om jag behöver, men nog behöver jag en annan stol när jag skriver – jag kan inte sitta stilla tillräckligt länge. Hoppar upp, sätter mig efter en stund, och hoppar upp igen. För att inte få ont. Har provat att stå och skriva, fungerar inte för mig.

Nu ska jag läsa gårdagens förstasida.