Fredag, eftermiddag, blåst, jacka som luktar mögel tvättad och hängd på tork ute. Borde ha torktumlats med tennisbollar, men först vill jag veta om lukten försvinner.

Jag försöker komma underfund med hur jag ska bete mig för att inte tänka på eller bry mig om den man som varit en del av mitt liv och mig så länge. Jag vet inte hur man gör. Eller så är min för ögonblicket bedövade känsla kring honom och mig svaret på frågan. Man bedövar sig, på ett eller annat sätt. Just nu dricker jag bubbel, handlade två flaskor häromdagen ”om jag skulle få anledning att fira” (har bara öppnat den ena, och har bubbelsäker kork). Det har jag, igår fick jag ett uppdrag som kanske, kanske ger mig möjlighet att åka annanstans och skriva sent i höst. Om jag fungerar som jag ska visavi uppdragsgivaren och materialet. Det tror jag att jag gör.

Till dess behöver jag hitta mig själv igen. Just nu vankar jag omkring och undrar var jag är. Jag andas, jag försöker meditera – klarar ungefär tre minuter så är jag igång igen. Jag gör någonting som inte behöver göras, jag flyttar några böcker och mormors gamla fotogenlampa till ett annat ställe. Ruskar en matta. Gör rent hårborsten från alla mina urborstade hårstrån. Borstar tänderna igen. Lägger in ett vedträ i spisen. Tar på fleecen, tar av fleecen. Släpper ut Minsann. Släpper in Minsann.

Vet inte var jag är om jag någonsin vetat det. Sjunger gör jag inte, dansar inte heller.

Syrenknopparna i häcken

får mig att tro

att det snart blir vår.