Du har åkt nu

Du har åkt härifrån. Kanske för sista gången, jag vet inte. Det är tomt, det kändes bara tomt. Eftersom du – med mitt medgivande och med min förtjusning – har tagit plats, blir det tomt.

Du hade med dig torkade trattkantareller, en påse frysta kantareller, två påsar lingon och dito hallon. Och trasmattor, jag hade talat om för dig, påmint dig om att golven här är kalla. Kattlådan från ditt hus och kattsanden behövde du inte längre heller.

Du berättade om det du hållit på med de senaste veckorna, frågade inte efter vad jag gjort eller tänkt. Jag berättade lite ändå. Lyssnade, och insåg att det har jag gjort ofta. Nu behöver jag träna på att lyssna till mig själv, och helst också höra vad jag säger eller tänker. Rätta mig därefter.

Som just nu när jag skålar med mig själv i resterna av häromdagens bubbel. Skålar och säger adjö och tack och förlåt och tack igen, för all glädje genom åren, för all lek. Hoppas jag har lärt mig något om att leka på egen hand.

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

12 kommentarer till Du har åkt nu

  1. Fint! Livet är stort och omvälvande ibland.

  2. Svenarne Janssson skriver:

    Läser, och igen – och det gör ont! Inga jämförelser i övrigt, men jag har varit där och du vet vad jag dövade min smärta med. Där är ju inte du, men smärtan är ju där, hur du nu ska läka ut den.
    Jag vet bara att idag har jag ett skönt ensamliv, som jag aldrig skulle ifrågasätta eller byta ut, under några förhållanden. Men det tog tid, byte av livsrum och en helvetes massa vånda.
    Flytta Margareta – vänd på alla stenar – ny plats, nytt liv. Är det möjligt? Kram / Sa

    • beskrivarblogg skriver:

      Flyttat har jag ju, vänder på stenar gör jag – nytt liv blir det vare sig jag vill eller inte. Och jag vill, lugnare nu än tidigare – men fortfarande sorgsen, och tom. Kram på dig du trogne följare, glad att du finns där

  3. Jess skriver:

    Lider med dig i din sorg♥ Har varit i liknande situation men jag hade så mycket ilska över hur allt var just då, fanns missbruk och otrohet inblandat men när jag vågade känna på ensamheten var den tung, stor och nä enklare att vara asförbannad. Känns lite som att klösa i öppet sår då jag inte vet något hur eller varför men min man och jag redde ut det och är ännu ett par dock skilda. Stora varma Kramar

  4. Tove Olberg skriver:

    En sorg kan man inte gå ifrån, men igenom läste jag på en affirmation. ENSAMHET är inlärningsbart tar tid kräver mod och tålamod. Känner ju inte dig personligen, men anar att du har förutsättningar att komma i möte med dig själv såpass att du kommer framåt i det. Smärtan i en förlust är dock det den är, men när tid kommer ger den styrka. Där som älska funnits finns saknad. Goda tankar till dig.

  5. Vad kloka SvenArne och Tove är. Försök att använda din tid till att skriva ihop en bok, ge dig ut när vädret tillåter det. Det gör ont så det skriker. Det är synd om dig. Men mitt råd är att du så lite tid som möjligt ska tänka den tanken för ofta. Absolut inte fastna där. För det tar bara energi att tycka synd om sig själv och mynnar sällan ut i något gott. Sök inte tröst i spelkort eller flaskor. Du är bra på att skriva. Bättre än du själv verkar ha en aning om. Eller så döljer du det bra. 🙂 Jag tror att det är värst när kvällen kommer. Då blir saker så påtagliga. Tystnaden hörs i väggarna. Försök lura dig själv på något vis. Vissa saker ska redas ut. Andra mörka tankar har så lätt att fastna i samma degklump. styrkekram Bosse

    • beskrivarblogg skriver:

      Du är också en klok man vännen min – och har så rätt. Jag vill inte tycka synd om mig, någonstans i mig finns en försiktig nyfikenhet på det här nya livet, på egen hand. Ibland tar praktiska svårigheter överhanden, ibland behöver jag gnälla lite. Kram på dig

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s