En munk och en Ferrari

Tvätten torkade på ett par timmar. Det är det enda som är bra med det evinnerliga blåsandet. Fågelfröna blåser ur fröautomaten, fönstren är otäta så vinden känns även inomhus, och jag kan inte stå mitt i blåset och kapa plankor, som planerat. Planer ska jag inte ha, de tycks bara vara till för att revideras. I alla sammanhang, senast plankkapandet.

Jag har riggat en stor skärm och en lös klaviatur bredvid den bärbara datorn på köksbordet. Dessvärre är detta också mitt för ett av fönstren. Jag fryser. Koppar loss alltihop och sätter mig i stolen framför vedspisen, där är varmare. Och tillräckligt ljust än så länge, när det mörknar får lampan över spisen tjäna som skriv- och läsbelysning, nätt och jämnt tillräckligt.

Jag lånade bland andra en bok på biblioteket igår som heter ”Vem gråter vid din grav?”, skriven av ”munken som sålde sin Ferrari”, Robin Sharma. Känner inte munken, vet inte varför Ferrarin fortfarande refereras till, kanske är boken läsbar och läsvärd. Den sägs vara full av klokskap – och en av dessa är frågan ”vem gråter vid din grav”. Vilka människor har du påverkat i ditt liv, vad kommer man att minnas när du är död, hur har du gjort världen och människorna i den annorlunda? Georg Bernard Shaw lär på sin dödsbädd ha svarat på frågan vad han skulle vilja göra om han fick leva om sitt liv. ”Jag skulle vilja bli den människa jag kunde ha blivit, men aldrig blev.”

Det låter som en god historia, men tanken är viktig. Vem vill du vara, nu, medan du fortfarande lever? Har du någon annan mening med ditt liv än att låta dagarna gå tills de tar slut? Behöver alla hitta ett högre syfte med sitt liv, vilken är din livsuppgift?

Sedan länge återkommer jag ständigt till en norrman, minns inte vilken, men kommer än så länge ihåg hans ord, ”vi dör så långsamt att vi inte märker det”. Det är sant i alla bemärkelser, vi dör lite varje dag. Det absolut värsta min begränsade fantasi kan tänka sig är att dö medan jag fortsätter se ut som om jag lever. Dö inombords, tappa lusten att leva, låta livet rinna bort. Utan att göra någon skillnad för någon, inte ens för mig.

Min tid börjar bli knapp, framtiden är kortare än den varit. Men den är inte lika kort som den är för den som ligger döende. Än kan jag hitta mig, än kan jag välja att leva, varje dag. Eller för att tala med P-O Enquist ”en dag ska vi alla dö, men alla andra dagar ska vi leva”.

2014-04-10 14.57.47

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till En munk och en Ferrari

  1. Vilket fint inlägg, jag berörs av dina ord och din melodi i texten. Jag vet att jag är lite ”ordblind” som det hette på min tid men kan inte låta bli att skriva ändå. Kan jag inte skriva så blir livet lite tråkigt. Så jag fortsätter, sedan får läsaren ha överseende med språkbristningar och felstavningar… om jag har något annat syfte i livet än att bara leva i stunden? hm, skulle vara den resan jag är på nu och det är att inse att jag är spirituell och att jag är något mer än min kropp, tanke och känsla. Den medvetenheten kan bringa lite mer medmänsklighet till livet. Det är jag gärna med att bidra till. Kram på dig!

  2. Eva skriver:

    Blir också berörd … tänker återigen på ordet NYKTER som betyder NÄRVARANDE.
    Om vi lever drogfria en dag i taget, här och nu, då kan vi känna livet i oss, som kära Astrid uttryckte det.
    Just nu
    … har jag en sovande bebis intill mig
    … hör jag hans andetag
    … känner jag hans värme

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s