Jag känner mig väldigt vid sidan av allt liv. Min syster tycker att jag bor ”avsides”, och det är sant beroende på var man själv bor. Värre är att jag är avsides inombords också. Avstängd, o-road av det mesta, seg, stel i kroppen dessutom.
Och jag kan inte avgöra vad som hänger ihop med vad – handlar det om att jag blir mycket ensam eftersom jag bor här och inte har så stora möjligheter att förflytta mig? Eller är det separationen för två månader sedan? Eller min ekonomi, som just inte existerar annat än i form av skulder. Eller åldrandet, en kropp som hittills gjort som jag vill och inte gör det längre. Lilltån är fortfarande utom räckhåll, syrran fick hjälpa till med nagelvården häromsistens. Kanske det helt enkelt handlar om för lite sex? Läses: inget sex.
Lägg ihop alltihop och det blir en sorglig figur som gärna ägnar stor del av tiden åt att tycka synd om sig. Inte så offerkoftig som förr, men ändå. Jag saknar de delar av min familj som jag har dålig eller ingen kontakt med. Jag saknar någon som kramar mig i verkligheten, alla virtuella kramar är inte riktigt samma sak. Häromdagen skrev jag visst att jag var ”tårmild” – något var fel med ordet, det heter ju gråtmild. Det är jag. Jag rörs till tårar av både litteratur och verklighet. Andras och min egen.
Sysselsätter mig så gott jag kan och är innerligt tacksam för vänner som förser mig med olika uppdrag. De får tiden att gå på ett sätt som kan kännas lite viktigt i det här patetiska, oviktiga livet.
beskrivarblogg 
Det finns fyra andliga värderingar, som är bra att sträva efter, särskilt för människor som du och jag.
I stället för fruktan behöver vi hitta tillit.
I stället för bitterhet behöver vi hitta acceptans.
I stället för oärlighet —-> ärlighet såklart OCH …
I stället för SJÄLVÖMKAN behöver vi TACKSAMHET!
Inte alltid så jäkla enkelt.
Men självömkan är VÅR VÄRSTA FIENDE.
Tusen kramar
Din vän Eva
GillaGilla
Kära vännen min, du har så rätt – det är något att sträva efter, varje dag – jag fyller min tacksamhetslista med något varje dag, också när det är svårt; bitterhet tror jag inte att jag känner, men visst ömkar jag mig, och vet att det skadar… Strävar/kram och tack för att du finns där, krya på dig/Margareta
GillaGilla
❤
GillaGilla
Så rätt du skriver Eva! De där sanna och goda värderingarna tar tid att införliva, inte bara tanken, det ska in i hjärnan, ner i hjärtat och magen, för att sedan genomsyra HELA VARELSEN så en kan leva så! Det kan ta tid! Margaretha du tar dig dit!
GillaGilla
Tack Tove!
Ja det är så, det ska in och ner och ut i alla sinnen, och dessutom är det färskvara.
Jag behöver fylla på.
Hela tiden.
Kram!
GillaGilla
Å så försvann kommentaren jag nyss skrev!! Teknikens under.
Jag är så glad att jag hittade din blogg, en slump eller kanske Ödet?
Nu ska jag sitta en stund och läsa bakåt hos dig.
Kram
GillaGilla
Hej Lena – jag är också glad att du hittade hit – välkommen tilbaka! Och god morgon! Kram på dig/Margareta
GillaGilla