Vad händer när jag verkligen fattar att min son är död? Han fanns i 47 år, nu finns han ”inte fjärran, men bortom nära” och är död. Han är död. Vad betyder orden? Ibland gör de så ont att magen drar ihop sig, ibland stirrar jag bara på dem och de innebär ingenting.
Läser om att känna sorg respektive att sörja i Joan Didions bok ”Ett år av magiskt tänkande” – jag ägnar mig inte (tror jag) åt något magiskt tänkande, inbillar mig inte att Mats kommer igen om jag bara gör si eller låter bli att göra så. Men jag kan känna igen mig i en del av hennes upplevelser. Jag känner igen de ”kognitiva bristerna”, när hjärnan bara vägrar fungera. När jag inte vet vad det nyss var jag tänkte göra eller hämta eller säga. När det bara blir tomt.
Jag känner inte igen hennes rädsla för att besöka eller ens komma i närheten av de platser hon och hennes man hade gemensamt. Mats dog ute vid det gemensamma sommarhuset. Vi i familjen åkte dit veckan efter olyckshändelsen, när bilen var bortbogserad och grannarna hade krattat och gjort fint vid trädet som dödade honom. (Eller egentligen var det bilen som gjorde det.) Tror att det var bra att vi kom dit så relativt snart, nu klappar jag trädet när jag går förbi. Men jag kör inte upp bilen till trappen, det blir skottkärra med det som ska upp till huset i fortsättningen. Och hans trasiga glasögon som grannarna hittade ligger fortfarande i min ryggsäck. Tror de kommer att ligga där länge.
Och jag vet fortfarande inte vad som händer när hela jag begriper att han är borta för gott, att han bara finns i våra minnen och tankar.
beskrivarblogg 
Sorgen kommer att läka, du kommer att märka det. Men saknaden kommer alltid att finnas där, liksom alla fina minnen om allt det som ni har upplevt och delat. Tror du att det kan vara så?
Kram, Gunilla
GillaGilla
Tack Gunilla för dina ord, jag hoppas att det är som du skriver och tror att saknaden kommer att finnas så länge jag finns.
GillaGilla
Det känns helt ofattbart att någon plötsligt inte finns. Någon som man nyss pratade och kramade. Men jag tror att det finns nåt mer. Det kan bara inte ta slut. Det känns tryggt att tänka så.
En styrke kram.
GillaGilla
Tack för dina ord och för din kram Annika – din omtanke gör mig gott/Margareta
GillaGilla
Länge sedan jag varit här, idag har jag läst långt bakåt och får med mig att det svåraste som finns har hänt för dig! Försöker delta i det när jag läser, du skriver ju så bra, så nära det bara går tänker jag! Om vilsenheten i sorgen, om klädtvätten du gör. Finns där med sonens far också. Ser också att du åter är relation med din fd. Det som funnits finns alltid om än på olika vis! Tröstekram och goda tankar.
(Bloggar på toveolberg.blogspot.se nu )
GillaGilla
Tack Tove – för tankar och tröstekram – Du har rätt i att det som funnits finns där, i en annan form – vi kan hjälpa varandra nu. Dagarna går, en i taget, som dagar gör i livet – Mats är fri och den tanken gör mig lugn.
GillaGilla
Margareta, han är inte borta för gott. Mats finns i era tankar och minnen. Det är skönt att kunna förnimma och verkligen känna det. Kanske ger det lite tröst. Varma kramar Viveka.
GillaGilla
Tacksamma kramar tillbaka, Viveka!
GillaGilla