Fortfarande ”inte fjärran, men bortom nära”

Där är Mats. Jag fortsätter låna Svenarnes ord. Andra ord vill just inte med mig för närvarande, jag får inte till dem. Värmen är förmodligen en anledning, andra handlar om resten av livet. Mitt liv. När Mats dog blommade liljekonvaljerna, jag vet för jag skymtade dem i en backe samma dag. Nu blommar redan renfanan, står där gul och vacker i dikena. Det har gått nästan tre månader.

Han fattas oss alla. När jag är på landet hos hans pappa är han med oss överallt. I helgen var hans storebror här och fixade sådant som Mats aldrig hann göra färdigt. Hemma hos mig gråter jag över att han sparat sin dotters stövlar storlek 28, och den ”jaktjacka” hon hade när hon var liten. Samma som hans.

Hans hund finns med oss, saknar nog Mats han också, men finner sig. Och det gör väl jag med, och resten av familjen. Vi finner oss, på ett eller annat sätt. För dagarna fortsätter gå, oavsett. Och världen är full av elände och tragedier, grymheter. Mats död var onödig, den var sorglig och han dog för tidigt – men den var inte ondskefull. En olycka är inte det, krig är det.

Advertisements

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Fortfarande ”inte fjärran, men bortom nära”

  1. Skrivmoster skriver:

    Tänker på dig och skickar en varm kram. Svenarnes ord är trösterika.

  2. beskrivarblogg skriver:

    Tack Skrivmoster, du har så rätt – Svenarnes ord har en förmåga att ge vila och lite frid

  3. framgangsbyran skriver:

    Du skriver så fint.
    Kram Inger

  4. Nillas Hälsa & Harmoni skriver:

    Jag tar till mig det du skriver…särskilt den avslutande meningen med att din sons död inte var ondskefull. Krig är det men inte olyckor. Kanske det finns någon tröst i det?
    Kram, Gunilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s