Skrivkamp

Jag prövar ett gammalt knep för att få igång skrivandet. Låtsas att det är NaNoWriMo redan nu, väntar inte till mörka november. Och där tog orden slut. Fortsätter ändå. Räddas av en liten katt, Minsann, som kommer och vill trampa på mig och bli klappad. Senast synlig i går kväll, hon har någon sorts härliga sommarnätter härute. Just nu är jag tacksam för det, att ha henne i sängen bleve för varmt.

Rösti, hund, Sibirian Laika med tjock päls, ligger uthälld på altangolvet. Katten tassar runt honom, ingen aggression på något håll, men en ständig vaksamhet åtminstone från kattens sida. Skönt att de fungerar ihop, även om de inte klättrar på varandra. Ungefär som jag och fd maken. Vi klättrar inte heller, och vi fungerar hyfsat.

Jag är nyduschad, och har fötterna i fotbad, med löfte om tillgång till handduk och kaffe när jag vill ha det. Det fläktar en aning idag. Kanske orkar jag gå ner till sjön i kväll för ett dopp. Måsarna skriar, korparna pratar ovanför mig bortöver skogen. En helikopter. Tystnad.

Kaffe, med Singoalla-kex, det enda huset förmår i form av kaffetilltugg. Viktor Rydbergs Singoalla skummade jag häromdagen när syrran och jag fick för oss att det gamla tidningsfragmentet kanske hämtat texten därifrån. Båda missade vi att det talades om en termosflaska alldeles i början av tidningstexten. Dylika fanns knappast på Rydbergs tid. Grottan fanns både i Singoalla och i tidningen, men varifrån den senare texten var hämtad är fortfarande oklart och lär så förbli.

Inser att skrivandet inte blir flödigare av att jag sitter bredvid fd maken i skuggan ute på altanen. Eller så är det också bara ett svepskäl. Måste kolla ordet, varifrån kommer det? (Ytterligare ett svepskäl!) Hittar inga förklaringar, förevändning är en synonym som tydligt hämtats från tyskans Vorwand. Kanske är det så enkelt som att det, svepskälet, var något inlindat, insvept och därmed ganska otydligt, kanske osant?

Tugg. 317 ord, långt till de 1667,5 som är novembermåttet.

Fabbar (Facebook-ar) lite, svarar på mejl. Läser lite ur en bok som barnen till en fd granne här på landet givit ut för att hedra sin mamma. Mamman skrev och for på skrivarkurser, vävde mattor och byggde både möbler och hus. Inget av allt detta visste jag tidigare. Nu är hon död och jag kan inte ge henne min uppskattning, men väl prata med hennes barn som vad jag förstår fortfarande bor i sommarhuset härute.

Hjärnan känns närmast kokt vid de här temperaturerna på nästan 30 grader. Vinden som far förbi ibland känns lika varm som luften i övrigt – vilket kanske är alldeles logiskt. Testade nyss att lägga en kall våt handduk över Rösti där han låg på altangolvet. Han reste sig omedelbart och ruskade bort den och gick in i huset. Möjligen rätt tänkt med den våta handduken, men inte accepterat.

Katten har ”svimmat” i skuggan där jag sitter och försöker skriva. Jag kommer inte ens på tanken på att lägga en våt kall handduk över henne. Mats pappa ligger på sängen och läser, utan handduk. Ville jag vore vid havet, eller i en båt på havet, eller i havet.

Hur ska jag kunna skriva sorgen efter min son? Vår son. Hur kan jag fylla hans bortovaro med något som uttrycker vad jag känner, eller ibland inte känner? Retoriska frågor, jag brukar anmärka på sådant när jag redigerar en text – här använder jag dem för att skildra min ord-tomhet, min avsaknad av begrepp för det här ännu efter nära tre månader obekanta tillståndet.

Ibland kan jag nästan glömma bort att han är död. När jag så talar om det för mig gråter jag, låter några tårar rinna tyst. Det var ju inte så att Mats och jag träffades varje dag, det gjorde han och hans pappa däremot. Och hans plåga och sorg ter sig större än min. Ibland så stor att jag inte vet vad jag ska ta mig till med den. Som om jag kan göra något åt hans sorg över att han inte kunde skydda sin son mot hans död.

Jag kan försvinna in i sysslor, böcker, internet och släppa taget en stund om den värld där Mats är död. Vetskapen finns där ändå hela tiden, som en mer och mindre påtaglig bakgrund till allt jag gör. Allt jag ser, hör, läser. Det förlamar mig eller gör mig hektiskt sysselsatt, jag far som en surrande vilsen humla från det ena till det andra, utan att riktigt kunna bestämma mig för vadan eller varthän. Inte vet jag varifrån heller. Det är inte mycket jag törs hävda att jag vet just nu. Småningom lär jag väl ta mig tillbaka till en mera medveten tillvaro, en där jag inte plötsligt står någonstans och försöker veta vad jag håller på med. Eller där jag börjar göra något, avbryter det och så inser flera timmar senare att ”javisst ja, det var ju det jag skulle hämta”…

 

2014-07-02 16.14.13

Bild på Rösti en skön dag nere vid sjön.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Skrivkamp

  1. A-Lott skriver:

    Vill härmed tala om att jag långsamt smälter i värmen. Huden på armar och ben tycks korva sig. Önskade att jag hade någon som lade en blöt filt över mig för att innehållet innanför pannbenet skulle sluta koka.
    *
    *
    Skriva? Vad är det? Jag tycker att du fått till det bra. Det kommer ju så småningom, Det kan du vara helt övertygad om. Du har alldeles för mycket kvar att förmedla.

    Allra bästaste kramen från mig som också längtar till havet. Fast jag hörde att det var mycket algblomning på den östra sidan. Hur skulle det se ut. Kliva i skär som en nyponros och kliva upp som en grön slemmig nymf?
    🙂 Puss

    • beskrivarblogg skriver:

      Vännen – tänkte på dig idag och undrade hur du har det med teater etc. Du skulle vara en fin grön nymf, inte ett dugg slemmig är jag säker på. Orkade aldrig ta mig ner till sjön, får duscha i stället – livet fortgår. Kram på dig/Margareta

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s