Kerstin Thorvalls wienerbröd

Facebook är fullt av citat från alla möjliga källor. Ett nyss sade ungefärligen ”om du inte skriver den där boken du ska skriva, brakar alltihop”. Världen (min värld) går sönder, om inte. Ibland känns det så, och så tappar jag kraften eller vad det nu är som ska till för att skrivandet ska bli lite färdigare. Jag kör en tvättmaskin i stället. Det behövs ju också, eller hur?

Mitt största problem med skrivandet är att jag faktiskt hävdar att jag inte vet vad jag ska skriva. Trots att jag vet det någonstans långt borta, långt därinne, längst in under allt annat, gömt och glömt. Där finns ett liv, mitt liv. Inte märkvärdigt på något sätt, även om jag ibland tyckt att det varit och är märkligt.

Varför kommer jag just nu ihåg Kerstin Thorvalls wienerbröd, de där som inte fick ätas förrän de var åtminstone två dagar gamla. Annat vore syndigt (gott). Kanske för att hon skrev om sex och kärlek och otro och att vara en gammal kvinna utan intresse för de unga män hon möjligen var intresserad av. Läste någonstans att hon antyddes ha åkt till Cuba för att köpa sex. Jag trodde hon åkte för att dansa, och för att leva, en stund i det som kallas liv. Senare blev det rullator och hemtjänst även för henne, tills döden kom som en befriare. http://www.svd.se/kultur/thorvalls-sista-önskan  – här kan den som vill läsa mera om en stark och svag och levande, numera död kvinna.

Nå, där är jag inte ännu, inte i något avseende. Jag vill förvisso ha kärlek och sex, men kan inte tänka mig att uppfostra yngre män i hanteringen av äldre kvinns. Dansa gillar jag, gärna ensam. Åka till Cuba lockar inte mer än vilken annan resa bort som helst. För bort vill jag, se annat, förstå eller inte förstå något som jag inte vet någonting om. Uppleva annan natur. Bort för att andas, bort för att inte bry mig om någon annan än mig själv. Ingen tvätt (nåja), ingen städning, inga blommor att vattna, eller listor att handla, eller mat att planera och laga. Inte för att det är så betungande här och nu heller, men det är. Det jag eftersträvar är ett tillstånd där jag bara skriver, och kan inte annat.

Advertisements

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Kerstin Thorvalls wienerbröd

  1. Nillas Hälsa & Harmoni skriver:

    Jag kan tydligt läsa vad det är vad du vill och behöver just nu! Hoppas att du tar din längtan på allvar. Du har inte bett om några råd, men…
    Fyll dig med något annat, andas och var på en annan plats! Släpp taget om prestationen att skriva. Det kommer…det finns redan!
    Kram, Gunilla

  2. Barbro Fällman Caglar skriver:

    Fenomenala rubriker får du alltid till! Man blir så nyfiken, hur katten ska hon få in Thorvall i det här? Men det lyckas du verkligen med! Kram, B.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s