Ingen ro i själen

Sitter på altanen i ljum sydvind, solen skiner och molnen är lätta, himlen mest blå. Tänker på sonen som inte får uppleva den här dagen eller några dagar alls, mera. Eller så gör han det, fast utan att vi vet, vi kan bara fantisera och hitta på det som kanske gör oss lite gladare. Vi är jag och hans pappa, säkert också hans dotter. Och andra som älskade honom. Jag sväljer gråten stup i ett. Idag har vi städat inne i det lilla huset där han bodde det sista året. Nu finns han där enbart i form av diverse fiskeprylar på en hylla ovanför sängen, jakttidningar på en annan hylla, och knäskydd till arbetsbyxorna.

Har ingen ro i själen, ingen ro i kroppen heller. Läser förstrött, kollar FB lika ointresserat. Ids inte jobba med mitt eget manus. Skriver ingenting. Oroar mig för en pyramidal elräkning från husvärden som aviserat att den äntligen kommer (efter drygt ett och ett halvt år). Borde vara hemma hos mig och städa bland alla böcker. Och plocka in allt som fanns i skrubben som jag tömde innan jag for därifrån. Rörmokaren skulle kolla varifrån den otrevliga lukten kommer och behövde utrymme. Sonens tidigare rum är nu fullt av diverse…

Morrar åt fd maken, försöker bidra till bouppteckningsgörandet, skickar frågor hit och dit, väntar på svar. Somnar och vaknar. Somnar ibland om, ibland inte. Vaknar utan att riktigt vara med i världen ändå. Ser en citronfjäril och blir lite glad. Hör fåglarna som talar om att Minsann (katt) är i antågande. Rösti (hund) ligger bakom stolen, ska snart ut och gå en vända. Oroar mig för honom också, hans ben vill inte riktigt som de ska – han börjar bli gammal och stel i lederna. Kan dock fortfarande springa både fort och långt när han någon gång smitit över skogen (och återfunnits per bil).

Har röstat.2014-07-22 08.43.44

 

Advertisements

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Ingen ro i själen

  1. Barbro Fällman Caglar skriver:

    Sluta svälja gråten!
    Bra att du redan har röstat. Jag ska också.
    Kramar
    B.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s