Louie ensam

Är hos Louie och sitter vid köksbordet och ser ut över den lilla sjön, samma sjö som finns på min blogg. Här är vackert, tyst och lugnt. Gräsmattan är nyklippt (av hundens husse, inte mig) och parasollet rör sig lite i vinden. Läser ett par recensioner av Ulf Lundells nya bok, ingen av läsarna var nådig mot författaren. Ändå lär han ha haft den längsta kön för signering vid Bokmässan i Göteborg. Boken heter ”Visenterna”, de mer eller mindre utdöda stora djur som ännu finns några stycken i Avesta, min hemstad en gång.

Husets router och nätverk tar hand om min internetuppkoppling, behöver alltså inte nöta på fd makens modem.

Med enbart en hund i huset är här förunderligt tyst, och ändå kan jag inte inse att Frankie skulle ha varit särskilt högljudd. Saknar honom, och hans sätt att komma och bara stå bredvid mig som tröst och distraktion.

Små irriterande blomflugor far omkring och låter sig inte fångas. De är det enda som stör min frid i ögonblicket. Den politiska röran i Sverige får reda ut sig mig förutan, jag väljer just nu att tro att S och Mp kan få ihop något som är acceptabelt, när det väl kommer till riksdag och omröstning. Utan stöd av nazisterna i ett eller flera andra partier. Jag mår illa vid tanken på en andre vice talman från ett sådant parti, det enda som kanske är bra med det är att han möjligen inte får utrymme att öppet hävda sina åsikter.

På Facebook lunkar kattbilder och trillingnötter (försvinnande sådana) på. Aktiviteten i mitt flöde (det heter så) är mindre än vanligt, kanske är det så för många. ”Boksmälla” kallade någon sin nyanlända förkylning, det är kanske det som gör många avslagna den här veckan. Mitt eget interna flöde är också tämligen klent. Sorg, ekonomi (Kronofogden har räknat upp mina lånebetalningar med dubbelt så mycket som hittills, hade de räknat fel förra året?), höst, mörka kvällar och morgnar, snart november – lägger sig i vägen.

När jag började skriva hade jag en tanke på att försöka komma ihåg vad som gläder mig just idag, ny månad, årets sista kvartal, en sorts tänkbar nystart. Vackert väder är ett glädjeämne. En hjälpsam fd make som ser till hund och katt medan jag passar vännernas hund är ett annat. Fysiskt frisk är jag nog också, vacker utsikt har jag som sagt, och snart något att äta. Fri tillgång till internet. Beställda Bokbörsen-böcker är levererade (de jag fått betalt för). Mer? Syrran är välbehållen hemma efter Albanien-resa som var fin. Andra syrran lär komma tillbaka från London i veckan. Sönerna mår veterligt bra. Mannen som ibland är min har fått glädjande besked om sina blodvärden, ”har inte varit bättre sedan 2007”.

Snart är det fem månader sedan vår son dog. Och han är mera med mig idag än någonsin. Kanske är det faktiskt också en konstig sorts glädjeämne. Och ännu ett är Louie som just krånglat sig upp i mitt knä, som han brukar sitta med matte. Jag lyckas inte ta någon selfie med oss, men här är han nersläppt på golvet därefter.

 

 

2014-10-01 16.59.10

Advertisements

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s