Idag

Louie sover en stund bakom min stol. Vi har varit ute på en morgonrunda och vi har båda ätit frukost. Vattnet på sjön krusas av vinden, himlen är disig och solen gömmer sig.  Jag åker till fd maken med det lånade modemet, glömmer ta med ättika till chutneyn, åker till affären och handlar, lämnar en bok. ”Hem” igen, rastlös. Gör inte chutney idag, läser ett par sidor, lägger boken åt sidan, kollar FB och mejl, någon har beställt en barnbok, möjligt korrekturuppdrag på gång. Läser lite igen, äter tidig middag (inser att jag ofta gör det när jag är ensam), fortfarande rastlös.

Läser det brev jag skrev till gud, fem månader innan vår son förolyckades. Gråter. Läser det jag skrev om bilfärden till sjukhuset när jag visste utan att veta att han var död. Gråter. Ser på ett fotografi och blir lite glad åt att han ändå var med oss så här länge. Och åt att hans liv var gott, också. Nu ökar vinden därute, löven släpper taget och faller.

 

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Liv och död. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Idag

  1. Karin skriver:

    Vilken vacker och vemodig bild i ”huvudet”. Och vilken vacker och vemodig text…

  2. Barbro Fällman Caglar skriver:

    Vad skönt att du gråter! Kram kram kram!
    Syster B.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s