En sådan där natt igen…

Svårt att somna, vaknar vid 3-tiden, somnar om runt 5, vaknar 7. Nu sitter jag här och inser att kroppen inte klarar av att sitta så här mycket. Axlarna värker, fingrarna slinter. Hunden sover på golvet, vill ännu inte gå ut. Katten sover möjligen hos fd maken, eller är redan ute.

Visste ni att gråten börjar i magmusklerna, i mellangärdet? Den drar till där och väller sedan uppåt i kroppen tills den når ögonen. Om inte musklerna stänger den inne, ett tag till. Idag tror jag den är instängd.

Det blåser ljumma vindar därute, meteorologerna talar om möjlig snö senare i veckan. Bästa vännen är i Norge och bistår med barnvaktande medan dotter och måg flyttar, kanske kan vi ses till helgen. Längtar efter henne, det var längesedan det var bara vi. Längtar efter att vara med en människa där jag inte behöver vara någon annan än den jag just då är – liten och ledsen, dum, glad, jag.

Jobbade lite igår och fick iväg de textresponser jag gjort. Nu behöver jag åka hem till mig och hämta de böcker som ska levereras. Och kolla hur huset ser ut, om stambytet är klart eller inte. Om jag har ett golv i källaren eller inte. Om det fortfarande luktar kloak eller inte…

Mannen som ibland är min är sjuk, hostar och har feber, kanske lunginflammation. Det är inget hans blodkroppar behöver, och det oroar mig. Han har fått antibiotika som jag hoppas fungerar, och vill inte ha mig där. ”Att vara två just nu är inte kul för någon av oss.” Så han klarar sig väl ensam då, sönerna vill han inte oroa, ”de har sitt”.

Nu kom det in en liten svart katt som snabbt sprang bort till matskålen. Så det var ute hon var. Dags för dagens första kopp te för min del.

 

 

 

 

 

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till En sådan där natt igen…

  1. Yheela skriver:

    En stor kram.
    Här regnar det och blåser och är mörkt. Själv försöker jag få ner ord. Svårt idag.

  2. Dakota skriver:

    Stor kram från mig också ❤

  3. MarveW skriver:

    Trots energisnål dag, så skriver du väldigt bra. Vackra formuleringar och inkännande beskrivningar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s