Facebook och vänner

Intressant fenomen, Facebook. Och sk vänner därstädes. Häromdagen länkade jag till en sida om något som jag definitivt inte visste något om, vilket jag angav – men som lätt vettigt från det jag läste om saken via en annan person på FB. Det skulle jag uppenbarligen inte ha gjort, en vän slängde ur sig en kommentar om att ”du läser visst inte nyheter, va” – och hänvisade till en artikel om länkinnehållet. Jag gillade inte tonen – det var inte första gången från det hållet, sade ifrån att jag inte ville ha mera av sådant, och tog bort honom som vän. Retur: jag borde ha kunnat diskutera sakligt och informera mig ordentligt innan jag länkade, nästa gång skulle jag kanske länka till IS intåg i landet. Härskarteknik kallade han att ta bort honom som vän.  Där ville jag sätta punkt – det ville inte han, nu ett meddelande …

Så kom hans kompis och vapendragare in i kommentarsrutan, tyckte att jag hade fel och borde veta bättre, ”ta bort mig som vän är du snäll”. Gjort, det med. Och jag har tagit bort länken, som jag för övrigt inte skrev under. Förmodligen är det kvacksalveri, men det är inte det det handlar om här.

Det intressanta för mig är att dessa båda män har fått adrenalinet att rinna till förr, i förenings- och gruppsammanhang på FB. Det har vi del i alla tre. Men nu spelar jag inte med längre, de får stötta varandra så mycket de orkar. Och de slipper antyda att jag är fel på ett eller annat sätt. Jag borde ha gjort det jag gjorde idag för länge sedan, men var enfaldig nog att tro att det skulle fungera med större avstånd. Det gjorde det inte. Nu ska jag försöka ägna min energi (som är låg) till att kanske skriva om något annat.2014-04-15 10.58.43

 

Advertisements

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till Facebook och vänner

  1. MarveW skriver:

    Bra gjort. Klokt beslut. Bort med alla energitjuvar.

  2. Barbro Fällman Caglar skriver:

    Hela fb är en enda energitjuv, tycker bakåtsträvande syster 😝

    • beskrivarblogg skriver:

      Instämmer inte, för en gångs skull – många vänner där är människor som blivit viktiga för mig. Men sträva på du, det lär inte göra stor skillnad – det heller. Kram på dig/STORASYSTER

  3. Yheela skriver:

    Usch, bra att du tog bort. Vissa klarar mig sig utan. Kram!

  4. Karin skriver:

    Jag som är väldigt gles på FB har sluppit alla sådana problem. Fördelen med Fejan är ju att det ger många tips om artiklar, böcker och evenemang, som jag skulle ha svårt att hitta på egen hand. Nackdelarna inga alls som jag ser det. Utom möjligen att jag kan få lite dåligt samvete för att jag ofta åker snålskjuts på andras läsning och omvärldskoll.

    • beskrivarblogg skriver:

      Karin – jag åker som du förmodligen redan anat gärna snålskjuts på dina kunskaper och informationer – likadant med Fejan – men när det väl går snett så kan det gå med större besked än i mitt fall; det här handlade mera om att jag borde ha begripit för länge sedan att jag inte förstår mig på de här två männen; nog sagt. Möjligen ”mea culpa” eller åtminstone 50% dito, och eller men… Ha aldrig dåligt samvete för att du lär dig något på Fejan/Kram och välkommen hem, eller så/Margareta

      • Karin skriver:

        Tack för de orden (även välkommen-hem-hälsning!). Jag tycker ju att bloggandet är mer ömsesidigt. Man bloggar på, läser andras bloggar. Kommenterar ibland och det är ett slags stillsamt utbyte av tankar. I FB-flödet känner jag mig mer som en åskådare vid Viktoriafallen och tycker att jag kanske borde bidra mer. Men det stannar mest vid tanken. Utom i gruppen ”Vi-som-minns-Horndal”, där jag kan bidra med gamla Horndalsbilder ibland. Det får nog förbli mitt lilla FB-alibi!

  5. Förstår precis din känsla och allt. Här är en som mått urdåligt av FB och just nu är i exil. Vill nog aldrig mer in där. Trots alla fina människor som såklart bor och trivs där.

    • beskrivarblogg skriver:

      Kära goa Jack – vet att du också har och har haft ditt att slåss med – Facebook är ”ett piss i Nilen” (betyder ”ingenting” enligt fd kärbon) i sammanhanget. Där kan man vara och låta bli att vara – och då får man se till att hålla i sina vänner på annat sätt. Såg att du börjat följa bloggen, välkommen! Stor kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s