Glömmer och tappar bort…

Så har vi pratat igen, idag – du är hemma från sjukhuset, men i dåligt skick. ”Hjärtat far som en pingisboll i bröstet”, säger du. Du ska utredas igen, har remiss men inget begrepp om när det kan bli aktuellt. Du tar det lugnt, du har ätit, även om det närmast kunde kallas frukostlunch, kanske skulle du äta något mera till kvällen. Din röst är ansträngd, du hostar fortfarande.

Jag känner mig exkluderad. Har inte gjort helt klart för mig varför. Du ringde ju upp när jag ringt och lämnat meddelande. Dina söner ska hjälpa dig få iväg en del till Stadsauktion, det verkar du vara glad över. Senast jag var hos dig tvättade jag din tvätt, slängde dina tidningar och sopor och plockade undan. Just nu behövs jag inte. Kanske. Eller så orkar du bara med dig själv just nu och nätt och jämnt det.

Är det så här livet ska vara just nu? Städa här och städa där, tvätta och laga mat, handla (men inte betala för maten här hos fd maken), inte vara hemma hos mig själv. Hemma i mig själv. I förmiddags trodde jag att jag tappat bort plånboken – den låg i den ficka jag kunde ha svurit på att jag kollat. Bra. Påminde mig om några tillfällen i San Fransisco när jag och bästa vännen utsatte oss för kraftfulla encounters – då tappade jag bort plånboken också. Fast inte på riktigt, trodde det bara. Spärrade kort etc. Hittade det jag trodde att jag förlorat. Stress hette det då, och stress heter det nu.2014-02-10 18.45.52

Som när jag åkte hemifrån senast utan väskan med ombyte av kläder, hårborste och pincett att dra mina skäggstrån med. Stress. Syrran ringde igår och undrade om hon skulle posta den ögonbrynspenna hon köpt åt mig i London. Behövs inte sa jag.

Minsann är inte stressad, hon leker kurragömma med sig själv – det slår mig att jag kanske gör det också, utan att krypa under några mattor.

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

11 kommentarer till Glömmer och tappar bort…

  1. Yheela skriver:

    Jag tror nog du behöver få komma hem i dig själv snart igen, hur ska du annars kunna samla alla tankar och krafter för att sedan ge dig ut igen?
    Kram!

  2. Barbro Fällman Caglar skriver:

    Var är Minsann? Ja, jag ser att hon ligger under mattan, men var är mattan? Känner inte igen mig.
    Syster B.

  3. Barbro Fällman Caglar skriver:

    Och ”på upphällningen” är ett märkligt uttryck. Har det att göra med att om du häller upp något så blir det ena kärlet så småningom tomt.Men samtidigt blir ju det andra fyllt. Mmm? Det blir till att fylla på det där som det hälls ur alltså. Stå på dig syrran!

  4. Karin skriver:

    Vilken fin bild av ditt sinnestillstånd: ”hon leker kurragömma med sig själv – det slår mig att jag kanske gör det också, utan att krypa under några mattor”. Spar den för senare bruk!

  5. Hej Margareta. Kram och läsning från mig med. / din kompis Jack
    Jag vet inte vad jag ska säga mer. Allt är kaos, mycket gör ont, njutning är kortvarig, det mesta är utan mening, och rubb & stubb ska tas ifrån oss tills vi till och med blir bortglömda en dag. Svårt att vara klämkäck då. Jag ser att du kämpar och har det tufft, som så ofta förr. Så himla orättvist. Du har fått din beskärda del av elände redan. Nu borde det vara nog. Vad göra?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s