Årets sista dag går mot kväll, himlen blånar bortöver skogen, men än flyger fåglarna till solrosfröna. Snön sjunker ihop i plusgraderna, katten ligger nöjd i fåtöljen och sover och hunden har smugit sig upp i soffan. Han vet att han får ligga där, men är ändå lite försiktig.

Min vän tar en eftermiddagslur efter att ha skurit potatis till ”pinnpotatis”, råstekt sådan till köttbiten, föregången av en räkcocktail. Bubbel genomgående. Kvällen blir förhoppningsvis god. Nylagad chokladkola någonstans efter allt ätandet. Och kanske canasta, jag vinner  faktiskt ibland.

Det här året är ett år jag inte önskar tänka alltför mycket på, vill inte sammanfatta det i annat än två ord, obegriplig sorg. Både sorgen och det obegripliga följer mig in i det nya året, men också tacksamheten mot vänner och familj. Och trösterika fyrbenta kamrater, av vilka Frankie också lämnat oss under det gångna året.

Jag önskar mig och oss alla ett glädjefyllt nytt år, ett år att få kraft av, och livslust och kärlek. Hoppet lär vara det sista som överger en (undrar vem som sade det och i vilket sammanhang).

Här är en glädje från 2014 – den antologi som kommer under våren och där även jag finns med, som en av trettio anonymt utvalda författare.