Hälften annanstans

Idag vill jag inte riktigt vakna. Jag är uppe, har varit ute med hunden, postat en bok, fått hjälp att ladda bilens batteri och kört lite för att ladda mera.

Tvättar just nu helgens linneduk efter det kalas bästa vännen gav mig i lördags: filoknyten med ost till drinken, hummer Thermidor därefter, lammfärsbiffar och diverse rostade rotsaker (bl a polkabetor, vackra) och som efterrätt marängrulltårta med hallon. Osten ligger kvar i kylen. Goda viner till, en Lenz Riesling Kamptal till hummern och ett fantastiskt rödvin till lammet, Barbera d´Alba 2011. Vad gör då lite spill här och där på duken?

Jag sitter här vid köksbordet och känner mig som om hälften är annanstans, var vet jag inte. Drömmer när jag sover, intressanta drömmar där jag hävdar att jag är gammal, kanske tio år äldre än mannen jag är attraherad av, nåja tjugo då. Gör inget säger han glatt… Mera blev det inte av det.

Svenarnes dikt om kärleken som borde veta hut (Exit kärleken, ( tidstypiskt.blogspot.se), en dikt som funderade över ”när går kärleken ur livet”, när är det över det där med kärlek? Antagligen var den dikten min ingång till drömmen – frågan känns aktuell. När slutar man med kärlek? Att jag inte längre skickar några signaler om attraktion (min eller någon annans) vet jag – betyder det att jag slutat vara attraktiv? Sexuellt och kär-ligt?

När jag ser mig i spegeln idag är jag inte direkt tilltalande. Håret sprätter lite hit och dit, ögonen är inte pigga, näsan röd och glasögonen tycker jag plötsligt är fula. Ganska anskrämlig är jag. Tycks dock inte skrämma vare sig hund eller katt. Grannens småbarn har jag inte sett idag, men igår frågade de min vän som var ute med sin och min hund ( jag slapp gå ut) – ”var är tanten, den andra tanten”? Så tant är jag numera. Om det är skrämmande vet jag inte. Detta handlar nog mest om att jag själv behöver tycka om mig, tycka att jag duger, också idag när jag är halvt medveten.

Jag eldar och ska fixa kaffe nu, det hjälper förhoppningsvis på något sätt.

 

 

Advertisements

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Hälften annanstans

  1. Barbro Fällman Caglar skriver:

    På väg hem från en föreläsning år 1967 (tror jag det var, jag var väl 20-21 år) mötte jag en flicka i 8-9-års-åldern som knixade och frågade ”Kan tant säga vad klockan är?” Glömmer det aldrig. Allting är relativt…….. Och du är jättefin syrran!

  2. bergalott skriver:

    Utan vett och sans jag måste vara någon annanstans?

    För mellan sömn och vaka borde jag besinna
    att spegeln uppå väggen inte ljuger om skäggen
    för de blir längre och rynkorna trängre
    trots att jag ska vara kvinna kan jag skägget tvinna.

    Men inte ger jag opp eller överger mitt hopp
    att kärleken den söta åter ska få möta
    den är redan registrerad men inte passionerad
    men minnen finns i säcken då jag lekte med näcken
    en slickepott till tröst nu på ålderns höst

    Hehehehe… Kraaaaaaaaaaaaam på dig ”Tanten”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s