Föser bort katten ur mitt knä för jag vet inte vilken gång i ordningen. Hon vill vara där, också när jag vill annat. Nu återstår för mig att skriva, inget annat – jo gå ut med hunden en gång till i kväll, förhoppningsvis snöar det inte och kanske blåser jag inte bort. Eller halkar och drattar på ändan.

Jag har kokat lingonsylt, rivit ost och lagt i frysen, ätit hemmalagade oxrullader i gräddsås, med stompad potatis med en del av den rivna cheddarn. Jag kommer just nu ihåg att jag också tvättat, bör alltså hänga tvätt på syrrans hopfällbara ställning. Druckit vitt vin.

Och, sett en fin film om Lars Nordlander, poet och sångtextskrivare, dokumenterad av Tom Alandh. Båda männen rörde vid mitt hjärta.

Pratat med fd maken, fd sambon, en av syrrorna, äldste sonen, och yngste sonen. Sonen däremellan pratar jag med hela tiden, drömmer om honom varje natt på sistone. Han är död. Och inte är han en av de döda som ringer om natten, de som skildras i Crister Enanders bok. De var stora och litterära, Mats var Mats, men han ”ringer mig” om natten. Det gör mig både glad och ledsen.Jag får väcka Rösti så att vi kan gå ut – därmed får jag sova till halv 8 drygt i morgon bitti. Han är lättväckt, behöver bara skramla med kopplet så kommer han.