Nomaderi

Nätet är fullt av tips om hur man kan vara digital nomad hela livet så länge orken förslår – men vad ska göra mitt nomadiserande ekonomiskt möjligt? Vad ska jag sälja, som repeterar och säljer sig självt småningom, när jag väl byggt upp hemsida, kundregister och plattform och betalningsformer etc?

Begagnade böcker säljer jag ju redan, men de gör mig inte till någon nomad. De skapar inte sådana pengar att jag kan flytta utomlands och verka via nätet enbart. Porto och emballage överskrider ofta kostnaden för boken. Bortsett från att flytt med alla böcker icke låter sig göras…

Ingen fysisk försäljning alltså. Sälja tjänster, tankar, ord, texter, bilder, verser? Haiku? Vad heter det i pluralis? (Och heter det fortfarande pluralis – imperfekt är ju skrotat, och heter visst preterium eller så numera.)

Recept är jag inte bra på, det går alltså inte. Vad är jag bra på? Läsa andras texter och upptäcka fel, förbättra (?) ordval och meningsbyggnad? Läsa snabbt. Det blir jag heller inte nomad på. Sticka och virka grytlappar, nej. (Billiga att skicka annars.)

Korrekturläsning/redigering är bra nomadtjänster, förutsatt internetuppkoppling. Men tämligen dåligt betalt. Skrivande människor har ofta inte mycket pengar.

Spå i Tarot-kort, fabulera och berätta de sagor människor vill höra? Coacha? I vad?

Skriva massor av e-böcker som kostar nästan ingenting, men köps av många? E-boken är en perfekt nomadprodukt förutsatt att den hittar sina läsare. Eller tvärtom.

Berätta hur man inte gör när man hävdar att man är lycklig och har funnit sin plats på jorden – nämligen spelar bort allt. Jag vet hur man inte ska göra. Jag gjorde det.

Har jag något annat know-how att dela med mig av? Att skriva om ock nonsens är bra för fingrarna och för själen (men inte för rumpan om du sitter vid datorn för länge). Att gå ut med hunden flera gånger om dagen är hälsosamt. Att solen lyser på ett särskilt sätt i februari med all snö överallt. Att det blir vår ser jag på soffor och mattor som täcks av hundhår… Att ugnstorkad, tärnad blodpudding är gott hundgodis.

Att jag försöker sälja ett par Meindl-kängor, Gore-Tex, modell Tundra storlek 10, i mycket gott skick (nya skosnören 2×2,5 m för 10 hål/hällor behöver införskaffas) på Tradera, utgångspris 250 kr, hittills inga bud.

Att detta är ett bra recept (sic!) på chokladkola förutsatt att man är petnoga med termometern i kastrullen:

120 g smör

½ dl kakao

2 dl vispgrädde

3 dl socker

1 dl sirap

3msk honung

2 tsk kaffepulver

3 kapsyler ättika

 

Rör om medan det kokar, kolla temperaturen – ta genast bort från värmen vid 124 grader. Häll ut på bakpapper i lämplig form, skär eller klipp till lagom stora kolor innan det hela stelnat helt. Jag har just satt i mig större delen av förra veckans kok – det är fd sambon som fixar sådant, jag äter.

Advertisements

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Nomaderi

  1. bergalott skriver:

    Hahahaa… vilket flyt.

    Ja du kära vän, vad ska vi hitta på? Försöker ju vara ambassadör för en ny revolutionerande upptäckt, men inte fasiken går det att förmedla nåt vidare. Kanske – så småningom, men men… tid tar det och just nu har jag iaf fått igång fingrarna med del 2 till min vikingasaga. Den lever men den är seg och jag undrar varför det ska vara så himla svårt att få till det där flytet.

    Skrattade gott när du nämner sticka och virka grytlappar. Har en syrra som stickar sockor på löpande band. Försöker komma på nån marknad eller loppis med prylarna och inte har hon nån bil längre. Kommer ingenstans, så där sitter hon med sina strumpor. Onomadiserad till max.

    Kram kram

    • beskrivarblogg skriver:

      O-nomadiserad är även jag – och sockor stickar jag inte längre även om jag behöver dem, mina fingrar vill inte (jag vill inte) – provade häromsistens när syrrorna köpte garn åt mig, en av dem fick tillbaka det, ett halvt skaft åstadkom jag… Kram kära läsare

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s