90,79 kr på kontot, 33 i plånboken, pension om en vecka (men frysen är full)  – hon kan handla bröd och frimärken när hon lämnar hyrbilen och förhoppningsvis hämtar ”sin” bil. Igår hade verkstaden inte hittat några fel på den – trots att den laddat ur flera gånger på ett par dagar, efter batteriladdning, och fick bärgas i söndags från parkeringen. Hon väntar på att höra av dem idag.

Det ser ut att bli en fin dag igen, solen är redan besvärande där hon sitter och skriver. Och nötväckan sprätter bland solrosfröna i automaten utanför fönstret, fasantuppen skyndar sig över gräsmattan till det förmodade skyddet av syrenhäcken, ladugårdskatten har inte synts till idag så Minsann är ute en stund. Snart sätter hon (katten) sig utanför fönstret och försöker fånga hennes blick. En liten knackning på fönstret så sätter hon fart mot ytterdörren, de brukar nå den samtidigt. Katten rinner in.

Ledbruten tänkte hon igår efter hundpromenaden på isiga vägar. Hjärnan for vidare och fann ”ordbruten”, orden är trötta och svåra att få liv i. Hon är nog ordbruten, skrivandet ger inte den lisa det gjort tidigare.  Sonens död är för stor, för svår för hennes ord. Och glädjen håller sig borta. Det blir inte mycket över.